Floskel: klasskamp

De nya moderaterna är faktiskt inte så nya som man kan tro. Hur mycket de än tagit åt sig klassisk arbetarrörelseretorik så lyser det igenom. Fusket med samhällets gemensamma resurser belyser faktiskt den frågan ännu mer, något jag tycker media faktiskt missat. Moderaterna vill angripa ”bidragsfuskarna” men radar upp den ena skattefifflaren efter den andra i de egna leden. Det är inget konstigt med det. Det är arbetarklassen som beskylls för att vara bidragsfuskare. Det är överklassen som utnyttjar svart arbetskraft.



Moderaterna vill åt bidragsfuskarna. Moderaterna utnyttjar arbetarklassen. Det är inget nytt i det. Bara lite klassiskt klassförtryck.

Floskel: rubriksättning

På något sätt blir denna rubrik ganska märklig i när det handlar om en dömd sexbrottsling. (dn.se)

Floskel: liberal

Liberaler är ett sådant där släkte som jag inte vet vad jag ska tycka om riktigt. Det finns ibland några ljuspunkter som ligger nära min egen anarkistiska övertygelse om individens vikt i alla sammanhang (något som vissa andra socialistiska läror tenderar att glömma bort).

Per Ahlmark skrev 1973
"Avgörande är individens egna ideal och önskemål. Detta synsätt är ovärderligt för ett liberalt parti."

Det låter ju rätt trevligt, men det finns också en del riktigt läskiga, respektlösa och oansvariga strömningar inom det liberala etablissemanget som ger mig mardrömmar. "Tankesmedjorna" fyllda med indoktrinerade nyttiga idioter (du hittar en hel hop av dessa på slussplan) som inte drar sig för något för att åt sina uppdragsgivare (Läs: Folkpartiet eller andra smusslande företag) göra vad som helst för att gå igenom sin vilja. Nog om dem. Nu är läget ett annat.

Det är lite kul att se dessa manglas i regeringsställning. Som det här med sjukvårdsförsäkringen som jag tagit upp tidigare. Istället för individuella bedömningar har man nu infört en lista - "Så länge får du vara sjuk". Individens behov har inte längre någon större betydelse. För det är en massa där ute, en obehaglig massa - de arbetar inte, de är sjuka och de lever på bidrag. Mot den massan verkar alla medel vara tillåtna. Den massan har blivit en individ i sig. Och det är Liberalister som plötsligt lagt sig platt. Inte för individens behov, utan för moderaternas inflytande. Ryggradslöst.

Floskel: snyfthistorier

Jag tittar på Idol ibland. Jag skyller på Y, hon gillar det där för jag skulle aldrig kolla på det. Nej det skulle jag inte. Nåja, jag kan väl erkänna att det finns en och annan herre-jösses-talang där. Jag är väl mest emot hela jippot som sådant, i alla fall på det sätt det framställs i media. Det blir liksom bara patetiskt när det måste skapas nyheter som inte finns. Idol är tiden på året då kvällspressen plötsligt försöker bräcka varandra i tidningsankor fetare än Babben.
I år fokuserar Aftonhoran stenhårt på snyfthistorier. Det blir liksom bara för mycket, det finns redan nog med sjukhusserier på TV:

Floskel: tryckfrihet

Det här med mohammedkarikaktyrer är ju en historia för sig. Extremister i ena änden och kulturella puckon i den andra. Idioter är de allihopa. Eftersom jag som jag tidigare förklarat inte riktigt har kraften nu att skriva ner dessa så får jag hänvisa till andra. Idag hänvisar jag till denna mycket läsvärda lilla text i ämnet:

Har den äran att provocera

Floskel: back to basics

Oki, erkänner. Orkar inte underhålla den här just nu för jobbet har tagit knäcken på mig. Inget ser ut att hålla ihop just nu och den j***a titeln teknikansvarig är fullständigt fel då. Ser så mycket fåniga saker som politiker säger i tidningarna men jag har bara inte orken att skriva ner mina elaka kommentarer här... får fega lite så länge och.... vad ska vi köra... en bilduppdatering kanske? Första bilden på mig själv då.

Floskel: det snöar i helvetet

USA främsta rappare är vit. Världens bästa golfare är svart. Men det som fick det att börja snöa i helvetet är nog dagens nyhet: Moderata Ungdomsförbundet säger nej till EMU.

Svenska Dagbladet räddar därmed dagens skratt.

Floskel: bostadspriser...

En och annan rad har jag tillägnat detta här. Måste bara droppa en rad till. Etta i huset såldes för det nätta priset av 2,6 miljoner svenska jävla kronor. För en etta!?

Stockholm är fan inte klokt.