Floskel: ödmjuk

Hahah jag måste bara säga det. Alla kommunikatörer måste vrida sig av skratt för den här soppan som Dagens Media satt sig själva i. De låter på fullt allvar den dömde journalisten Niclas Rislund skriva en nyhetsartikel om sin egen dom!
Blygsamt ödmjuk som han är kallar han sig "expressen stjärnreporter" och argumenterar att den dömde (han själv) trots allt måste betala böter (som alla andra som döms i hovrätten) och att HD inte befattar sig med ärendet (ödmjuk igen att HD skulle ta upp fallet...).

Fast snyggast är nog DM's förklaring - att man vill prova nya saker.

Floskel: en av dem

JK har sagt att alla som kvarhölls på järntorget den där junidagen kan få skadestånd. Jag var en av dem som huttrade men höll modet uppe. Frågan är väl bara om man vill driva det juridiskt?

http://www.aftonbladet.se/vss/goteborg/story/0,2789,1005676,00.html

Floskel: skratta eller gråta?

Jag vet inte. Nu är Södermalm dyrast. Det enda jag vet är att Stockholm är hysteriskt!

Floskel: stressymptom?

Söndagshuvudvärken måste omvärderas. Den kom även denna helg. Smått krypande på eftermiddagen och nu är det måndag kväll och på något sätt är den kvar där bakom. Lätt subtil.

Man ska inte känna efter för mycket men nu börjar det bli irriterande. Jag har galet mycket nu. Men jag känner mig inte det minsta stressad över det - bara målmedveten och stundvis riktigt motiverad.

Floskel: vardag

Siffran på klockan börjar med 05. Bekämpar kylan utanför täcket där värmen hålls uppe av Y. Det är ljusare årstid nu men "SoFo:s" gator är mörka, tomma och kalla så här dags. Hoppar in i en väntande bil på Folkungagatan. 3,5 timme senare är vi framme. Bjudlunch, mätningar och utbildning. En resa tillbaka i samma mörker. Avlämnas på samma plats som dagens startade, det är sent. Men så här dags finns det liv på gatorna fulla av liv. Det är en lycka att promenera den lilla vägen hem, ytterligare en vardag i mitt liv är över efter 15 timmars arbetstid.

Floskel: tid för sig själv

Kanske är jag knäpp som sitter hemma ensam en lördagkväll men jag hittar verkligen inte någon energi att göra något, vara social eller finnas till för så många andra än mig själv. Det är jobbet som suger kraft nu (jaja ge mig kängan om "inte jobba för mycket jada jada..."). Jag klagar inte, det här är bara ett konstaterande.

Istället har jag en kväll för mig själv. Jag gör absolut ingenting.

Tänkte precis att min granne ovan på måste tappat något i golvet med en smäll. Det är ovanligt att jag hör mina grannar. Sen kom jag på att jag bort högst upp. Ska jag bli orolig nu?

Floskel: sammanträffande

...och av en slump trillade jag just över detta. Verkar sevärd!

Floskel: googleångest

För att blogga här på blogger/blogspot så vill de så gärna att man ska knyta sitt google konto till bloggen. Jag vet inte.
Jag har uppnått googleångest för jag vet att google är the good guys, ett par universitetspojkar som på ett par år blivit typ världens största företag (nej jag överdriver inte... två grabbar som 1998 startade ett litet projekt.... som idag har en market cap på sissodär 150 miljarder dollar... vad gjorde du 1998?)
Men tänk om google är onda. Som Anakin Skywalker. If they turn to the dark side? Eller redan gjort det? Tänkm om de är CIA? För google kontrollerar allt vad du gör. Skriver du mejl så indexerar de dem, söker du så sparar de det, använder du deras kartor vet de om det, de vill vara ditt ordbehandlingsprogram, ditt excel, din dörrmatta och din svärmor. De vet vad du är intresserad av, var du besöker för sidor, vem dina vänner är, vad ni diskuterar och vad du skriver om på din blogg. De vill vara allt. Men vill jag vara en del av dem?

1984 känns åter igen obehagligt verklig.

Floskel: popart

Det här är alltså jag. Som min nya Mac beskriver mig i popartläge inställt på den lilla kameran.

Floskel: de som försvann

Råkade sätta på Kents låt samtidigt som jag läser de senaste turerna kring utredningen av vad Lars Danielsson gjorde den där dagen när Tsunamin slog till. Historien kring de små databanden med backup om inloggningar, datatrafik och e-post har verkligen allt som en thriller ska ha.

För frågan som alla (tidningar) och borgare verkar ställa sig är ju, vad pysslade Danne med den där annandagen? Är det någon som egentligen bryr sig? Vad skulle han göra? Uppdatera hemsidan lite oftare?

Jag vet bara att, då som nu att Sverige inte har någon katastrofberedskap. I ett land där man utan att blinka kan vandra förbi en blödande person som ligger på gatan blir det så. I ett land där ledarskapet består på politiska karriärsbroilers blir det så. I landet lagom blir det så.

Så, då som nu kommer mina obekväma åsikter fram. Vi kan inte hämta hem 20 000 personer som valt att lämna Sverige för att i bästa fall sola och bada. Det är inte regeringen uppgift - det är resebolagen som märkligt nog utmålades som hjältar. Det är bara så typiskt svenskt. Ingen vill betala skatt, ingen vill att ”staten ska lägga sig i” och vi är rädda om ”individens frihet” men när det börjar bli jobbigt så vill vi ju bli lätt upplyfta i statens trygga famn. Uttalandena om ”Skicka Herkulesplan” och ”Pigges” desperata mediakåthet var nog de mest patetiska minnena från denna annars så tragiska vintermånad.

Och som Kent sammanfattar det – ”Så trött på allt jävla gnäll”.