Floskler: är det inte härligt?

Är det inte härligt med lite borgerlig skolpolitik med den gamle officeren Jan Björklund vid rodret? Kvarsittning för gymnasielever, tidigare betyg, friskolor, elitklasser och hårdare tag mot buset. Känns fresh 2006.

(idag har jag lite tråkigt på jobbet.... eller bara lite tid över)

Floskel: fuckit

....jag skulle ju inte göra det här till någon j-a dagbok! *humpf*

Floskel: omöjligt

Jag har haft en tid där inspirationen varit frånvarande. Att skriva onödiga blogginlägg utan själ är inte min grej. Jag vill lägga någon sorts tyngd bakom mina ord men viljan, tanken och engagemanget har helt enkelt inte funnits där. Dränkt i någon sorts hösttrötthet.
Det har varit en tuff månad. Inte riktigt hittat rytmen, den sista slängen ekonomiskt efter flytten har krävt extra kontroll på hur jag lever livet samtidigt som vardagen erbjuder allt hårdare utmaningar.
Ansvar och bävan inför uppgiften tär. Det är ingen lek längre – jag har gått från att vara den drivande tekniknörden som alltid kunnat falla tillbaka på att det mesta går på engagemang utöver vad som förväntas av mig. Så är det inte längre. Jag förväntas genomdriva något som jag vid första anblicken skulle säga är omöjligt. Något som tagit tio år här i stockholm – där min uppgift har varit att putsa på ytan till perfektion. Nu är det från grunden och jag har minimalt med tid. Avstånden är långa. Förändringsmotstånd var mycket enklare i kursliteraturen. Antar att resultaten måste börja visa sig till våren. Inga tio år.
Det är en stor jävla svart vägg framför mig.

Floskel: höstmörker

Jag gillar höst. Jag gillar färgerna, känslan av att ett mysigt mörker kryper inpå och sommarens hets om att man måste vara ute och ”göra saker" försvinner.
Jag var i alla fall helt övertygad om att jag gillade den känslan. Men det gör jag inte i år. Nej, mörkret känns nästan hotfullt. Regnet är inte ett mysigt inslag som jag normalt bara tycker hör till. Istället känner jag mig bara konstant blöt. Och jag fryser i växthuseffektens varmaste höst. Nej jag gillar inte alls det här.

Floskel: Måndag.

Finns det något härligare än att börja veckan med en totalkrasch i koncernens centrala filservrar? Man ska veta att man lever. Och att det är måndag.

Floskel: ryggradslös

Ryggradslös är ett ganska intressant uttryck. Det är också det uttryck jag vill använda för det som idag är Sveriges regering. Ursäkta, jag har egentligen inget emot Reinfeldt – jag tycker att han är en värdig utmanare till en socialdemokrati som gjort sig själv fullständigt meningslös. Men, och jag vill verkligen understryka detta, det finns ingen chans i helvete att man kan ha en kulturminister som inte förstått sina uppgifter eller betalat TV-licens. Det finns inte en chans i helvete att man kan ha en handelsminister som skatteplanerar sina lyxvillor. Det finns inte en chans i helvete att man kan ha en finansminister som har ringar i öronen, hästsvans och betalar sin personal svart. Ja då har man inte ens betraktat denna Frihetsfrontares drogliberala bakgrund. Grattis Sverige. Vi har satt en nyliberal hippie vid rodret över våra plånböcker. Budgeten så här långt säger det mesta – låt de sjuka och arbetslösa betala för de rikas (inräknat mig själv) lättare tillvaro. Det gör mig illamående.

Ansvaret för denna cirkus är en enda persons; Fredrik Reindeldts. Ingen annans. En enda person har så tydligt tagit sig ansvaret under valrörelsen för att överta makten över Sveriges rike – han är den som ska ta ansvaret nu.
Detta måste vara det största magplask någon regering lyckats med någonsin. Sådan politisk inkompetens kommer vara döden för Sverige på det internationella planet. Det får bara inte hända. Vi ser det nu.

Det som verkade som den friska fläkt som behövdes för att få bort betonghäckarna inom Socialdemokratin visade sig bara vara ytterligare ett generation karriärspolitiker utan ryggrad.
Politiker bevisar ytterligare en gång att dem och parlamentarismen är ett hån mot den verkliga demokratin och förtjänar inget annat än förakt.

Big Brother Rosenbad säsong 2006-2010 väntar. Tro mig. Det kommer vara en underhållande framtid.

Floskel: trams

Äta sova jobba dö. Hela jag känns som ett Ebba Gröncitat. Det är ju rätt fantatiskt egentligen hur man hela tiden kan sätta upp nya mål framför sig. Något att sträcka sig efter, försöka uppnå och göra uppoffringar. Bara den här gången. Och nästa. Och nästa. Och vips har man inte gjort något annat än att försöka uppnå dem.
Det finns egentligen inget jag avskyr med än folk som säger att deras motto är "Carpe Diem" eller likande. Det är trams. Hippiefasoner. Och om det hela tiden skulle vara ett mål att fånga dagen skulle det bli det som förblindande en. Precis som alla andra mål.

Nej jag säger som arne. Fan här går man. (funkar alltid)

Floskel: comeback

Don't call it a comeback. Jag avskyr nazisvinen. Jag älskar Svinstian - sanningen om dem som kallar sig Sveriges framtid.

Floskel: prestationsångest

En snabb kolla genom filerna i "jobbmappen" ger ett entydigt svar. Det är en annan typ av projekt som nu upptar det mesta av mina vakna timmar. Jag känner mig splittrad, kanske till och med hotad av utmaningen som ligger framför mig. Som att de första åren bara var ett test, det är nu den verkliga utmaningen börjar. Jag kan inte tänka att det egentligen inte är mitt problem. Det är så officiellt som det blir. Det är mitt problem. Det är ett gigantiskt projekt som berör hundratals personer. Jag är inte ensam om att vara den som ska lösa det. Men antalet går att räkna på en hand. Och för att vara i min ålder med min erfarenhet är det inte helt lätt att greppa.

Jag har en jätteuppgift framför mig, det gick upp någon stans där samtidigt som planet landade på arlandas hårda asfalt i torsdags kväll. Går det att genomföra det här så kan jag göra vad som helst.

Och emellanåt behöver jag fly. Till hjärtats bar. Fast som hon sa. Det här är inte brustna hjärtans höst. Det är längtande hjärtans höst även i halvtidsångest.

Floskel: Nobelpris till mig

Floskel: dröm [reflektion]

Duns. Det fullsatta planet landade på Arlanda vid halv sjurycket. Jag ville bara hem eftersom jag på något sätt finner den här splittrade känslan i kroppen oerhört påträngande. Jag gillar inte att hålla på och resa och kastas runt så här.
Jag gillar verkligen att resa och få lite omväxlig. Du kan ju försöka få ihop logiken, för jag gör det inte.

Ibland måste jag bara göra som nu, uppkrupen i mörkret i min alldeles för stora och ensamma säng ta mig samman och reflektera.

Nedan skrevs ett gäng drömmar ner. De handlade om drömjobb, drömlöner, drömlägenheter och annat man hade som tonåring, student och allmänt nykläckt. Publicerar inte dem. Men jag konstaterar att jag är 26 bast och några streck kan strykas från listan.

Floskel: det gick vägen

Det gick vägen.

Och just ja, jag jobbar i Göteborg för tillfället så bloggen är lite bortglömd. Tänkte bara säga det.

Floskel: snackis

Jaha. Så var det dags då. Efter mycker om och men ska jag nu alltså ha mitt djupa snack med chefen. Jag har fått så många signaler på sistone att jag inte vet alls vad de har i rockärmen. Det är många hintar - åt rätt håll. Det är sällan jag är nervös inför möten, men morgondagen pirrar i magen.

Hur framför man att man vill ha massa mer pengar, mindre att göra och gratis internet? Det är i alla fall målet med morgondagen. Och jag kanske kommer hem med ett nytt jobb.

Det här med karriär är jobbigt.

Floskel: vad!?

Vad tusan pågår nere på gatan? Småbakis som jag är vaknar man upp mitt i en Gudfadernfilm.

Floskler: några av veckans citat

”Skämtar du? Det har ingen sagt till mig.”

-Kulturminister Cecilia Stegö Chilò när hon fick veta att hon får ansvara för idrottsfrågor i regeringen.

"...vad fin lägenheten är! :-) En alldeles särskilt rolig bonus (för mig) är ju självklart att du nu är mer kapitalistyngel än vad jag är, med en bostadsrätt på Söder."

- Min moderata vän Linda i ett mejl. Antar att jag är en borgarbracka då. Det hindrar väl inte mig att racka ner på politiker i den här bloggen va?

Floskel: grundkurs i regeringsförklaring

Måste säga att jag med intresse följde presentationen av landets nya regering i morse. Mellan jobbsamtal, e-post och besök snurrade jag genom den ena inte helt oväntade presentationen av nya ministrar efter den andra.

Nåja. Det var egentligen inte utnämningarna som slog mig. Utan retoriken. Egentligen under hela valrörelse. Moderaterna har allt sedan de stämplade dit "nya" på sin logga lagt sig till med en ny retorik. Socialdemokraternas (!). För första gången har en stark högerfalang börjar ta ord som "full sysselsättning" i sin mun. Det är intressant på många sätt, och det öppnar för en ganska intressant framtid.

Det politiker inte talar om för folk är att arbetslösheten behövs. Sossarna har nästan maniskt drivit en överskottslinje i den ekonomiska politiken sedan mitten på 90-talet. Ett enormt överskott i stadsbudgeten, utgiftstak och ovilja att göra större satsningar har resulterat i en gigantisk arbetslöshet som man ganska enkelt hade kunnat råda bot på, t.ex. med massiva satsningar på offentlig sektor. Det gjorde man inte. Det enda mål (S) har haft med sin politik har varit att hålla inflationen nere - till priset av att en stor del av sin egen väljarkår tvingas gå på a-kassa. Om arbetslösheten skulle sjunka skulle andra mekanismer slå in. Riksbanken skulle helt utan politikernas kontroll höja räntan, ett hot mot all tillväxt.
Hela den här politiken är egentligen nyliberal. Och den har drivits av Socialdemokraterna i tio år medan de röda väljarna, i de lika röda små stugorna blundat.

Så är det inte längre. Nu talar Reinfeldt som "full sysselsättning", något som såklart är floskler. Han är lika varse som Göran Persson att arbetslösheten behövs. Fredrik och hans övriga kycklingar i hönsgården kommer inte kunna göra det de säger - inte utan att drabbas av konsekvenser som stigande räntor och skenande inflation - precis som Göran.

Resultatet av denna höst av floskler? Ja vi kanske få tusen spänn mer i plånboken men de kommer inte vara värda lika mycket och vi kommer få betala mer, mycket mer på annat håll. Det enda som egentligen har hänt är att det är en borgerlig regering som för borgerlig politik och vänsterblocket kan återgå till att attackera dem från dess rätta ända. Äntligen lite ordning och reda.

Floskel: aftermath - valet

"Den som röstar på Sverigedemokraterna är ingen lycklig människa".
Sa en kollega under lunchen idag. Så sant. Så sant. Ett sådant citat jag skulle kunna bygga en hel krönika på. Men nu gör jag inte det.

Det är ju faktiskt helt j-a otroligt att knappt 3% av Svenska folket röstar på ett parti som Sverigedemokraterna. Jag vill bara tro att det är just ett mått på hur olyckliga människor är inget annat. Vad ska man göra? Snart kommer jag rösta för prov för att få rösta. Eller vad ska man säga om ärkepuckot Anci Karlsson när hon levererar citat som - Politikens innehåll är det vi ägnat oss minst åt. Nu får vi sätta oss in i det ordentligt.

Svenskar som Anci är historielösa. Kan vi inte slänga dem över gränsen, dumpa dem? Just nu så här sent på kvällen är jag för enkla lösningar, precis som dem. Tänka sig dumpade sverigedemokrater i östersjön, bland övrigt avfall vi ändå slängt där. Vi måste sanera kvicksilvret från bottensedimentet. Men låt dem för guds skull ligga kvar.

Btw fick Marilyn Manson vågmästarroll i Östhammar. Dock tror jag inte han skulle rösta på det partiet. Men jag skulle gärna vilja ha honom som president over there.

Floskel: nöjdish

DN presenterade förra året en stor undersökning om var man ska bo i Stockholm. Den slogs upp rätt stort på förstasidan på Fredag kommer jag ihåg och ribriken var "Stans bästa adress". Numer kallar jag det "hemma". Det är jag lite nöjdish med (och tar det som tröst när bostadslånet ska betalas).

Så ja. Nu har jag skrytit nog för idag. Dags att kila ner på Söders Hjärta och se om synthjävlarna håller låda.

Floskel: höst i huvudet

Något skumt har hänt med mig denna vecka. Helgen var lugn, jag sov massor och kom i säng skapligt även söndag kväll - ändå vaknar jag måndag morgon med en känsla av att jag inte sovit alls. Länge sedan jag känt mig så trött. Som en riktig bakismorgon.
Och så har det fortsatt hela veckan. Absolut sliten. Hela tiden.

Det stör mig. För jag har ingen anledning. Jag undrar vad jag pysslar med om nätterna egentligen. Vilar gör jag tydligen inte i alla fall. Sova lite sked vore najs.

Eller är det bara det att det blev höst nu. I så fall kom den kvickt. Som ketchup. Och rätt in i mitt huvud.

Floskel: reflektion bingo

Såg någon kort snutt om att den blonderade fotografen Bingo Rimér skulle få ett eget TV-program. Att döma av trailern så skulle han i sitt vanliga manér dra runt med en massa minst lika blonda damer och få skryta om sitt patetiska liv. Programmet skulle tydligen heta Being Bingo.

Jag har ett bättre namn: Being Bimbo. Det finns uppenbart blonda pojkar också.

Floskler: saknad

Pysslar omkring här hemma. Gör duktiga saker. Lagar mat, sorterar och går igenom. Sånt där vuxet skit. Bra skit. Gör i ordning så det ska bli så bra. Bli bra någon gång. Kastar emellanåt ett öga ner på restaurangen nedanför. Där är alltid liv och rörelse. Ett tecken på att den här staden, det här området, verkligen aldrig sover. Aldrig är det riktigt stilla. Fast jag börjar hitta ro här inne bakom mina vita SoFo-väggar.

Kommer dock på mig hela tiden med att tänka att det här vore roligare att göra i sällskap. Bara det att sitta där i fönstret och se söt ut räcker.

Skumt. Antar att det är saknad i förklädnad.

Och alla vändor nedför memory lane är inte så trevliga.

Floskel: kärt återseende

Tog mig en sväng upp till vindsförrådet för att spana in sakerna som päronen släpade ner förra veckan. En samling slumpis utvalda prylar från det som en gång var mitt liv och som befunnit sig på olämpliga platser i deras hus i dalarna. Misstänkte nästan att det skulle bli en trip down the memory lane, och mycket riktigt. Men det tar jag en annan gång.
Mamma ville direkt att jag skulle rädda några "värdefulla" ljusstakar från att förvaras på vindförrådet - det hon inte sa något var att där bland alla saker låg något som antagligen är mycket mer värdefullt både ekonomiskt och framförallt känslomässigt. Min F1 kniv. Vi har varit med om ett och annat tillsammans.

Det är väl egentligen typsikt en mamma. Bry sig om ett par ljusstakar. Ungefär som instruktionen att ta på sig halsduken när man veckan innan gick baskerprov, badade i isvak och kämpade mil efter mil i väta, snöslask och bistra minusgrader.