Floskel: Ändrade planer

Jag hade sett fram emot en dag med möten med reklambyrån och systemutvecklarna. Det är soft på något sätt. Men så ringer såklart den förhatliga mobiltelefonen och vips så får man största ut till Solna klockan 7 på morgonen och lösa kriser. Jag hatar att lösa kriser, speciellt innan mina två koppar kaffe. Morr.
Jag säger igen: Detta är lagen om all tings jävlighet. Och nu blir det banne mig taxi till huvudkontoret på östermalm så man får nått gjort. Gaaaaah!

Floskel: Ner som en pannkaka

Uppe med tuppen och nu nere ...ehumm... som en pannkaka? Rättare sagt makaroner och mammam kättfärsås, två nävar godis och ett glas vatten. Men ändå. Hade en sådan där dag som blir helt skev, bara för att den började alldeles för tidig. Folk bara kollar konstigt på mig, jag ska förklara.
Jag är inte världens mest morgonpigga människa. Det är iofs ingen nyhet och de flesta har accepterat att jag (allmänt kallat tekniksnubben) kommer indrällandes lite när jag vill. Det har gått i vågor med sitt bottenrekord för något år sedan då man fick vara glad om jag lyckats släpa mig in till kl 10.
Normalt är väl snarare nio och ingen normal människa försöker ens få tag på mig eller kommunicera med mig innan två koppar kaffe. Utom vårt bolag i Dalarna då. De måste leva i en annan tidszon eller så har de helt enkelt ingen skam i kroppen för de lyckas (lyckades) alltid väcka mig på sängkanten (nackdelen med företagsmobil). Nu har jag under fröken Y's översyn dragit tillbaka klockan till kl 8, och idag av speciella anledningar till kl 7. Men efter kanske två timmars effektiv sömn i natt så blev det tack o gonatt när man kom hem. Då är det tur att man har en tillfälligt inneboende mamma som fixar mat och står ut med mitt trötta humör och jobbringande mobiltelefon.

Nu har jag sovit en timme och sitter alltså sedemera i mitt hörn i sängen, slösörplar kaffe och gluttar lite på Tv'n i väntan på Gabbe som är veckans inneboende på grund av Formex. Känns nästan lite vemodigt när jag tänker att jag strax ska flytta härifrån. Men något gott väntar på mig där borta i SoFo, det kan mamma intyga efter studiebesöket igår. Samt att jag kanske redan har halva pappersinsamlingen innanför dörren.

Det bär mig emot men var fixar man en sån där Ingen Reklam skylt tro...?

Floskel: Tidig medelålder

Checkade in på jobbet 07:10. Nytt rekord. Projektledare mötte mig med kommentaren "jasså så tidigt? Tidig medelålder?"

Ursäkta men jag har bara så j-a roligt på jobbet just nu. Och så jävla roligt när jag går hem. För jag vet att det inte är så långt kvar nu.

Floskel: Tiden flyger

Man brukar ju säga att tiden flyger men det här känns nästan löjligt. Känns som om jag spatserade in här tidigt i morse och nu tittar upp från skärmen för att se vad klockan är. Den är strax fem på eftermiddagen! Hallå, stopp, var tog min dag vägen!?

Vad har jag gjort idag? Känns som om jag inte lyft arslet från stolen. Jag har något suddigt minne av att jag var uppe med min matlåda i köket och käkade. Bara den grejen att jag först kommer tidigt till jobbet och dessutom har en matlåda med prydligt förpackade pannkakor som jag vispade ihop igår, känns som en total vuxen-poängs-knockout.

Nu saknas det väl bara att jag går hem och städar upp sådär ordentligt hemma också så drunknar jag i min ungkarls svenssontrista vardag. Det här går ju inte. Behöver lite äventyr.
Lite urban känsla. Behöver dra ut på en promenad på stan eller nått. Kanske inget äventyr, men i alla fall en omväxling.

Ser ni en ensam skäl som springer o letar efter nått på stan ikväll är det antagligen jag, febrilt sökandes den där omväxlingen.

Floskel: Tiden flyger

Man brukar ju säga att tiden flyger men det här känns nästan löjligt. Känns som om jag spatserade in här tidigt i morse och nu tittar upp från skärmen för att se vad klockan är. Den är strax fem på eftermiddagen! Hallå, stopp, var tog min dag vägen!?

Vad har jag gjort idag? Känns som om jag inte lyft arslet från stolen. Jag har något suddigt minne av att jag var uppe med min matlåda i köket och käkade. Bara den grejen att jag först kommer tidigt till jobbet och dessutom har en matlåda med prydligt förpackade pannkakor som jag vispade ihop igår, känns som en total vuxen-poängs-knockout.

Nu saknas det väl bara att jag går hem och städar upp sådär ordentligt hemma också så drunknar jag i min ungkarls svenssontrista vardag. Det här går ju inte. Behöver lite äventyr.
Lite urban känsla. Behöver dra ut på en promenad på stan eller nått. Kanske inget äventyr, men i alla fall en omväxling.

Ser ni en ensam skäl som springer o letar efter nått på stan ikväll är det antagligen jag, febrilt sökandes den där omväxlingen.

Floskel: Musikkrig

Det har brutit ut något sorts musikkrig på min innergård. Just nu piskar rock 'n roll-snubbarna nerer till vänster arsle med hårdrockarna på andra sidan, snett nere till höger. Alldeles nyss gav sig hardcore folket upp till höger in i matchen med några taktfasta Raised Fist riff men blev snabbt kontrade av hårdrockarna som drog av några salvor Iron Maiden. Väntar på Rock n' rollsvaret nu för de lirar så glasen skallrar i skåpen.

Kan man inte få vara bakis i fred bara?

Floskel: Manson

Det tog lång tid innan jag insåg Marilyn Mansons genialitet. Idag är han en av de få amerikaner jag verkligen beundrar. Att se honom äga till och med på Fox är bara underbart.

Floskel: Turistfälla

Ikväll går en extra tanke till Y. Även om det är för jävligt så är det bara pengar.

Floskel: Kickoff

Dagarna rullar på. En måndag idag som var rena språngbrädan. En kickoff. Ibland har man bara sådana där dagar då man känner sig effektiv, viktig och produktiv utan att egentligen åstakomma så mycket.
Möten kallas det.
Och sådana har jag massor av nu, folk sliter i mig från alla håll och kanter nu när projekten drar igång. Nu är det allvar. Den här hösten jag väntat på, då säcken ska dras ihop. Det blev så mycket mer konkret idag när powerpointpresentationen på högsta hönsets laptop taffligt animerade upp tidsplanen. Det var självsäkerhet i hans röst och vi garvade tillsammans, som ett sätt att lätta spänningen lite antar jag.
Det ska gå. Vi konstaterade det där, instängda i det pyttelilla rummet som hämtats ur ett Dallasavsnitt, solitt inklätt med ek. Och jag kastas rakt in i det med ytterligare en produktiv dag imorgon instängd i något annan litet rum med utvecklingschefen på huvudkontoret. Ingen ek den här gången. Designern hade nog bacillskräck med tanke på de kliniska laboratoriemiljön man förväntas fungera i. Ibland hatar jag 2000-tals design.

Så nu sliter jag på. Uppe tidigt. Kvar till klockan efter CSI på Femman. And I like it.

Någon stans inser jag ändå att jag använder allt detta för att dölja saknaden av någon.

Floskel: Minnet av en ängel

"Im not going down on my knees, Begging you to adore me, Cant you see its misery, And torture for me, When Im misunderstood, Try as hard as you can, Ive tried as hard as I could, To make you see, How important it is for me.

Here is a plea, From my heart to you, Nobody knows me, As well as you do, You know how hard it is for me, To shake the disease, That takes hold of my tongue, In situations like these.

Understand me."


För några dagar sedan låg ett litet paket på mitt hallgolv. Det var packat med minnen från en fin kväll på Stockholm Stadion i somras. Och nu regnar det ute och Depechepojkarna som sällskap kunde inte kännas mer rätt.

www.recordingtheangel.com

Floskel: Bättre förr

Det går utför med Disneydags. Jag minns programmet som veckans lilla TV-höjdpunkt när jag var liten. Jag menar, Ducktales och Räddningspatrullen - kan fortfarande komma på mig själv med att nynna "Här kommer Piff och Puff, e på gång nu...".

Så vad har det blivit av det hela? Någon serie innehållandes bortskämd bratyngel, vilse i djungeln som käkar mystiska svampar och umgås med regnbågsfärgade fåglar medan de lär sig tortyrknep av soldatmyror. Och som inte det vore nog, hennes bästa vän är en kanin i orange guantanamooverall och dagenefterstubb i hela sitt alkispluffsiga fejs. Dagens floskel: det var bättre förr.

Floskel: Valfläsk 1

Dagens märkligaste uttalande står i alla fall moderatledaren Fredrik Reinfeldt för. Först gastar man livet ur sig för att få bort fastighetsskatten till stackars rika villaägare med sjötomts stora glädje och nu vill man plötsligt slopa ränteavdragen. Detta måste vara valrörelsens största klavertramp så här långt. Och den s.k. "Alliansen" (a.k.a Hönsgården) står frågande bredvid. Det här var verkligen nytt, t.o.m. för att komma från "Nya Moderaterna". Mig lurar ni inte, den konservativa smörjan är fortfarande lika konservativ hur mycket man än försöker kladda dit ett "Nya" på loggan. Att byta förpackning gör inte produkten bättre, men det kanske säljer för en stund.
Jag misstänkter att valet kommer bli ett återkommande tema i den här bloggen för fler floskler per textrad får man leta efter.

Floskel: Uppförsbacke

Om man tycker att allt går ens väg och allt är på topp, betyder inte det att man egentligen bara går och väntar på att det ska vända? Jag har hamnat i något sorts läge att jag bara går och väntar på smällen.
På något sätt är det en stor uppförsbacke jag har framför mig. Dagens stora I-landsproblem samlas på hög.
Hjälp problem! Jag har två lägenheter på Södermalm varav den ena ”ägs” (banken äger) av mig (banken äger mig) och jag orkar inte riktigt ta tag i flytten av mina prylar emellan dem.
Hjälp problem! Jag har inte orkat ta tag i kabel TV och tillräckligt snabba internetuppkopplingar i ”min” lägenhet. Hur ska det här gå?
Jag saknar att vakna bredvid Fröken Y. Kunna ligga där och pilla lite på henne i nacken medan hon låtsas fortsätta sova. Smeka henne över axlarna, pussa henna lätt bakom örat och känna att det kommer vara en vacker dag trots att regnet öser ner utanför.

Istället stirrar jag på mina pärmar om dagarna. Tusentals sidor tekniska manualer. En halv regnskog, prydligt tillplattad, blekt och ordnad i register. Det var alltså meningen att dessa skulle vara räddningen i tristessen i höst? En höst av fruktan. För kraven. Från mig själv. Det var ju nu jag skulle ha den där energin att verkligen bevisa vad jag kan göra på en lite högre nivå.

Just nu formar de där pärmarna bara en enda stor uppförsbacke. Det stör mig något otroligt.

Floskel: Hemma hos besök 1

Det är fredag och jag kan inte direkt sticka under stol med att det är rätt trist att vara på jobbet. Jag tänkte därför bjuda på ett hemma-hos reportage från min borg, min bas och mitt eget lilla rike. Jag pratar alltså om jobbet på den plats där jag har min bas. Välkommen hem helt enkelt.

Min borg. Bokstavligt talat. Borde kanske dra ner på datorknarkandet.

Stolen jag spenderar väldigt många timmar på. Och min käre följeslagare (min powerbook).

Det är fredag som sagt.

Vårt eget lilla systembolag. Inte en Cola så långt ögat når.

Teknikerboyzen kollar bilder på hårdvarukalibrerade skärmar.

Byråtjejerna har tydligen inte heller så mycket för sig förutom att skapa lite trivsel. Fredagsplantering.

Floskel: Tröst

När jag kom till jobbet i morse låg det en sån här och väntade på mig. Det är nästan lite livsfarligt att lämna en sådan pryl till en teknikgalen människa sådär bara. Tänka sig att den lille rackaren kan spela musik (men det är sannerligen ingen iPod) och ta bilder. Låter som en heltidssysselsättning i en liten ask om jag får säga det själv. I vilket fall. Jag har en ny liten följeslagare att trösta mig med. Och bloggen kommer få besök av allt mer bilder är jag rädd.

Floskel: Repriser

Jag minns fortfarande hur det var förra gången. Allt j-a skit man gick igenom som en känslomässig bergodalbana när man lät sig övertalas att det säkert skulle gå bra. Hur naiv man var och hur mycket det sved när de skeptiska föraningarna ändå fick rätt.

Nu har man helt enkelt satt livet i repris. Inte lika naiv den här gången. Och sällan har man känt sig så ensam som när man vaknade i morse och badrumsskåpet ekade tomt. Skillnaden den här gången är jag faktiskt tror på det. Naiv eller ej, man kan inte leva livet med säkerhetsbälte.

Floskel: Sport

Jag gillar saker som slutar på S och M. Jag menar saker som VM, EM och OS (inget annat snuskhummer!). Det ger min TV en helt ny mening och en anledning att egentligen inte göra något vettigt alls.

Idag slängde jag mig alltså ner framför TV'n för att få njuta av lite sport. Se lagom svettiga kroppar kämpa, pumpande muskler, människor som verkligen tar ut sig till det yttersta, snabba atletiska varelser, vår mänskliga ras yttersta elit i kamp om de åtrovärda medaljerna i ädla metaller.

"Välkommen till Göteborg och Gång 2o km för damer"

Floskel: Falla på läppen

Det är i alla fall tur att det faller min kvinna på läppen.

(Att falla någon/något på läppen måste antagligen vara något av de mer mystiska uttrycken vi har i svenska språket.)

I vilket fall var jag före de här gossarna med mitt och kan därför säga "Först!".
http://www.aftonbladet.se/vss/mode/story/0,2789,868452,00.html

Floskel: Fördel / Nackdel 1

Stora öppna balkongdörrar mot vacker innergård.

Fördel: Svalt och skönt att vakna med solen strålandes in.
Nackdel: Ungdjävlarna som leker brandbil på ovan nämnda innergård.

Floskel: Listor

Igår skulle jag ha en sån där effektiv dag var det tänkt. Det var ungefär en millimeter från att gå åt helvete. Fröken Y studsade i väg så förbaskat hurtigt med en massa viktigt att ordna med sin flytt och det var nog bara känslan av att ”jag inte kan vara sämre” som fick liv i mig. Nog för att man har semester men det verkar banne mig som om hela huvudet gått i dvala. Sånt har jag inte tid med för jag måste fixa med mitt nya palats. Jag fick göra en lista, en sådan där som man först skriver upp saker man ska göra och sen verkligt kan njuta av att stryka över när man väl är färdig. En känsla att verkligen inte underskatta!

I vilket fall, jag lyckades avverka Comhem (btw kanske världens bästa kundtjänst med norrlandskärringar, som de kallar sig själva). De såg snabbt till att ett av mina mer underliga problem försvann ur världen, nämligen att först betala straff för bruten bindningstid och sen nya anslutningsavgifter ...till samma bolag. Dessutom avverkades en massa hemska betalningar (flytta är inte gratis), adressändring, samtal med försäkringsbolag (där är man novis) och köpa måttband så palatset kunde kartläggas i detalj.

Så passande damp IKEA-katalogen ner i brevlådan och idag har dagen förlagts till Kungens Kurva (med måttbanden i högsta hugg). Ingen mindre än IKEA Ingvar själv stod där och övervakade den hysteriska kommersen (dagens Lassie).

Nu har jag skaffat mig en liten lista på grejer som behövs. Och om plånboken kändes lite ansträngt efter den dryga en och en halv miljonen som lyan kostade så börjar man ju verkligen känna sig barskrapad efter att ha summerat allt som behövs. Låt mig uttrycka mig så här: Det kommer bli en lugn höst utan några större utsvävningar.

Men jag kommer kunna sitta uppkrupen i mina fönster och blicka ner mot 51:an, WC och Koh Pangas uteserveringar. Det får vara värt sina kronor och Att-göra-listor.