Jag minns fortfarande hur det var förra gången. Allt j-a skit man gick igenom som en känslomässig bergodalbana när man lät sig övertalas att det säkert skulle gå bra. Hur naiv man var och hur mycket det sved när de skeptiska föraningarna ändå fick rätt.
Nu har man helt enkelt satt livet i repris. Inte lika naiv den här gången. Och sällan har man känt sig så ensam som när man vaknade i morse och badrumsskåpet ekade tomt. Skillnaden den här gången är jag faktiskt tror på det. Naiv eller ej, man kan inte leva livet med säkerhetsbälte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
till frankrike kan du väl iaf åka och hälsa på?
Tanker mycket pa dig fran andra sidan jorden och naiva skulle jag inte saga att vi ar. Ratt var det ar sa ar jag hemma hos dig igen. Saknar dig till tusen..
/Y
Skicka en kommentar