Floskel: nervig

Någon stans mellan Stockholm och Norrtälje blev jag där i bilen, tillsammans med marknadschefen faktiskt för första gången på länge lite nervös. Det var nog beroende av det han berättade om skaran jag visste att jag nu skulle underhålla i en och en halv timme. Han hade rätt. Och jag erkänner att jag nog aldrig stått framför en sådan akademisk skara människor. Ingen i rummet saknade doktorstitel och flera presenterades med docent etc. Jaha. Det var som att kastas två år tillbaka. I kaffekön pratade folk om hur det var på departementet nu då - var det kaos efter valet eller var det lugnt? Det var tydligen ordning och reda trots valresultatet. Jag kände mig som en utomjording. Jag, min kavaj, sneakers och min Mac under armen. Med en massa okänt folk som uppenbarligen jobbar i de kretsar som styr landet.

Med det var i alla fall jag som höll föredraget. Och det gick inte så jäkla illa.

Floskel: Charlie is back!

”Jag hävdar att krogen är demokratins fundament. Alla revolutioner börjar på en bar.”

CHARLIE CHRISTENSEN I METRO

Floskel: kontring

Egoegon presenterade Årets Låt enligt eget tycke. Och ja, jag är nästan beredd att hålla med. Men man får verkligen inte glömma denna heller när man gör bedömningen. Årets video kanske?

Floskel: ta i trä

Om man kan banka i trä i en blogg så gör jag det nu. Mest för att vara på den säkra sidan. Första dagen av hästjobbet jag gör just nu - tänk er NileCity "så plockar vi isär den i molekyler och sätter ihop den igen" - det är vad jag håller på med nu med produktionsystemet till landets största arktryckeri och det går bra. Förvånansvärt bra. Vi har gjort kanske två eller tre dagars jobb på en dag. En lång dag, men ändå.
Jag bankar i trät för att det ska fortsätta gå så pass bra. Min vardag styrs ju annars av lagen-om-all-tings-jävlighet så imorgon går väl allt åt helvete. Bara därför att det kan, liksom.

Sen åkte jag hem med lyxtrycksakerna till inbjudningskort till fröken J's bröllop. Lite skum ostbaserad mat och magen känns ovanligt bubblig. En dag till, sen är vi rock n' roll. Och på onsdag ska jag hålla föredrag för folk från den myndighet som håller koll på våra kärnkraftverk. Ingen rast ingen ro. Som jag vill ha det till Y kommer hem så jag får något att krama på istället.

Knackar en extra gång i trät, just in case. Imorgon gäller det.

Floskel: hell week

Oki. Klockan står på 05.30. Welcome to hell week. Det som börjar imorgon bitti är antingen fullständigt vansinne, eller en fantastisk förbättring. Bör jag ta med sovsäck till jobbet tro?

Floskel: +33

Då var man där igen då. Begravd i jobb antagligen precis som jag vill ha det. 12 timmar med en ständigt ringande telefon, en mejlbox fetare än Babben och ett skrivbord som mest liknar en pakistansk jordbävning. Det är grått ute och att döma av samlingen koppar går den sydamerikanska kaffeexporten antagligen med vinst endast på grund av mig.
Det är min medicin på tristessen i den här stan. Svaret på mina ambitioner. Och mitt sätt att döva tanken på att mitt egna ack så fina krypin där på söder ändå just nu känns så tomt och inte riktigt hemtamt.

Trösten i mörkret är CSI och signaler från landskod +33.

Floskel: Finger åt högern

Lars du blev plötsligt dagens hjälte. Marie Söderqvist förtjänar inget annat. Det finns få människor som hamnar så högt på min shitlist som detta högerspöke. Hennes vedervärdiga, elitistiska, snudd på fascistoida värderingar flödar fritt i media. Hon är också en av huvudfigurerna bakom PR byrån Prime/ högertänkarna United Minds, direkt knutna till Moderaterna/Folkpartiet och låt mig gissa; det var ingen slump att detta tilltag hamnade i expressen idag. PR när den är som bäst.

Floskel: måndag morgon

Måndag morgon. På väg till jobbet. Gråa dagar skyndar aldrig på.

Floskel: Illusion

Ingen jävel bryr sig om Carola, Magnus Carlsson eller Roger Pontare. Ingen normalt funtad människa bryr sig om dessa musikaliska missfoster. Tio månader om året är detta en sanning. De återstående förvandlas de plötsligt till Sveriges hetaste artister när den så kallade Melodifestivalen drar igång. Spaltmeter som kunde tas upp av viktigare saker ödlas på dem. Överallt är det intriger, ”chocker” och ”skandaler”. Den döda massan får plötsligt något att diskutera över kafferasten. Engagemanget kring klädseln, ”skandalerna” kring misslyckade telefonröstningar och om ”rätt låt vann” är rent av fascinerande. Sedan, på ett ögonblick återgår allt till det normala. En vecka senare vet knappast något vem som egentligen vann.

Motsvarande händer vart fjärde år i vårt land. Vi kallar det val.

Det är tiden då samma döda massa pliktskyldigt tar sin röstsedel, fördomar och traditioner och promenerar till valunorna för att åter igen välja mellan mitten eller mitten. Under några månader har borgerligt ägd media grävt upp varenda rattfylla, Toblerone och tre år gamla citat för att skapa ”skandaler”. Hela Stockholms PR-konsultbransch har haft bråda dagar med att bestämma vad som är väljarnas viktiga frågor och det är nu det gäller. Som om demokrati skulle vara ett sprintlopp gäller det att göra en ”spurt”.

Sen är valet över. Massan återgår till att sova fyra år till med små pauser för att rätta till täcket när Carola tar nästa höga C.

Jag har redan gjort mitt val.

Floskel: Rörigt

Jag är ledig. Jag har varit ledig hela veckan. Men ändå inte. Det är något med hjärnan som måste ställas in på ledighet innan den gills. Det har jag inte gjort. Istället har jag flängt runt, flyttat, gosat, fixat i lägenheten och tänkt på jobb emellanåt. Jag tror inte fröken Y lider så mycket av det faktiskt.
Hon vet att det är när jag jobbar som jag är i mitt esse och att jag behöver den där känslan av att prestera något. Och det är kanske världen sämsta vecka att vara ledig på jobbmässigt. Det är nu det händer. Allt. Och det märks på min mobiltelefon och i min mejlkorg.

Nu sitter jag här ensam i min nya lägenhet. Jag har precis varit och tömt kylen i den gamla. Det efterlängtade kaffet står på bordet och för första gången känner att ett visst lugn i röran.

Floskel: Online

Efter mycket strul, arga telefonsamtal, väntade i telefonköer, missade bud, trafikolyckor och allmänt tjaffs och beslutsångest har jag nu äntligen Internet hemma. Det betyder att jag åter kommer bli mer aktiv här. I alla fall efter att hon lämnat mig igen.

Btw. Man förstår ibland inte hur beroende man är av det här "nätet", så tänk om det tog slut? Ja, tänk om...

Floskel: Sista timmen

Nu är det bara en timme tills hon landar på Arlanda. Och här sitter jag på jobbet, dåsig efter ett tidigt kundbesök på huvudkontoret i stan för en stor statlig myndighet. Det har varit röriga dagar, jag har flyttat mig bort från de hemtama kvarteren runt Mariatorget och ska nu åter lära mig trivas i det här området som tidigare var "mitt". Ett territorie, då behärskat av vår anarkistiska miljö. Nu är det "SoFo" (vem fan kom på det uttrycket???) och ska tydligen vara trendigt. Det enda jag vet är att jag hittade en söt sak på mitt gamla kylskåp som hon måste lämnat innan hon åkte, och att jag nu faktiskt kan ligga i min säng och titta i taket på vad som faktiskt är min lägenhet. Drömmen om att faktiskt äga min egen lägenhet på Södermalm är på alla sätt uppfylld. Och snart får jag krama på henne.

Stressad men lyckligt.

Floskler: Help needed

Imorrn är det sanningens minut som ska till med flyttpackningen. AI har lovat ett par extra händer med är det fler som har vägarna förbi södermalm får man gärna hjälpa till. Detsamma gäller torsdag kväll då saker o ting ska skruvas ihop igen. Suck.

Floskel: Offline

Alla tjatar på mig att jag borde flytta. Att det borde klia i fingrarna att faktiskt ta min nya lya i besittning och jag förstår att det kanske är lite konstigt att jag inte vill hoppa in i min mycket fräshare bostad på den trendiga adressen. Men jag trivs ju bra i mitt slitna krypin vid Mariatorget.
Nu börjar dock tecknen från ovan hopa sig på att jag borde göra slag i saken. Först stängdes Internet ner hemma (därav min frånvaro från denna blogg), sen gick dörren i baklås där så man knappt kan röra sig i huset och nu har de helt sonika börjat riva min färdväg till jobbet. Det stod flera killar i färgglada jackor och bilade sönder trappen helt enkelt.

I get it. Jag flyttar. På torsdag.