Floskel: Illusion

Ingen jävel bryr sig om Carola, Magnus Carlsson eller Roger Pontare. Ingen normalt funtad människa bryr sig om dessa musikaliska missfoster. Tio månader om året är detta en sanning. De återstående förvandlas de plötsligt till Sveriges hetaste artister när den så kallade Melodifestivalen drar igång. Spaltmeter som kunde tas upp av viktigare saker ödlas på dem. Överallt är det intriger, ”chocker” och ”skandaler”. Den döda massan får plötsligt något att diskutera över kafferasten. Engagemanget kring klädseln, ”skandalerna” kring misslyckade telefonröstningar och om ”rätt låt vann” är rent av fascinerande. Sedan, på ett ögonblick återgår allt till det normala. En vecka senare vet knappast något vem som egentligen vann.

Motsvarande händer vart fjärde år i vårt land. Vi kallar det val.

Det är tiden då samma döda massa pliktskyldigt tar sin röstsedel, fördomar och traditioner och promenerar till valunorna för att åter igen välja mellan mitten eller mitten. Under några månader har borgerligt ägd media grävt upp varenda rattfylla, Toblerone och tre år gamla citat för att skapa ”skandaler”. Hela Stockholms PR-konsultbransch har haft bråda dagar med att bestämma vad som är väljarnas viktiga frågor och det är nu det gäller. Som om demokrati skulle vara ett sprintlopp gäller det att göra en ”spurt”.

Sen är valet över. Massan återgår till att sova fyra år till med små pauser för att rätta till täcket när Carola tar nästa höga C.

Jag har redan gjort mitt val.