Floskler: nu är det jul igen

Alla går runt och klagar på att de inte har några "julkänslor". Jag är inte helt säker på vad en julkänsla är men jag vet att det nog platsar som dagens i-landsproblem att inte ha den. Nåja, dessutom tycker jag det är lite fånigt - jag menar allt är som vanligt egentligen.
Affärena plockar ner baddräkterna ur fönstren, sprutar lite snöspray och ersätter solglasögonen på dockorna med röda luvor. Temperaturen ute ligger någon stans kring t-shit och tröja, tidningarna har sina artiklar med sensationella nyheter om att julmusten dominerar över amerikansk cola och bagerierna lanserar säsongens första lass Semlor.
Visst är det härligt med julkänslor?

Floskler: att döda ett spöke

Ibland måste man bara reda ut ett och annat, om inte annat så för att blidka samvetet om den (inbillade?) känslan om att man inte varit helt ärlig mot Laban. Och även om inte mycket blir uträtt så kan det i alla fall bli klarlagt. Det finns inga spöken. Har aldrig känt mig så pass stark, trygg och säker faktiskt. 3 dagar kvar.

Floskler: På vänsterfronten intet nytt

Hemma i Dalarna för första gången på länge. Lyckades ryka ihop i handgemäng med en bunt nazister mitt på T-Centralen. De blir tydligen lite irriterade när man i full packning för hemfärd, dator och iförd iPod rycker åt sig och river sönder deras äckliga flygblad. Nej jag har aldrig försökt bli kompis med gayklubben "Svenska Motståndsrörelsen". No pasaran nazikräk!

Floskel: måndag

Jag vet inte vad den här kvällen blev av. Det blev en fest med byrån på klubben "Sunkigt" på Bröderna Olssons. Jag hade så där tillräckligt trevligt tack vare sällskapet och en rejäl mängd öl. Jag är van (typ uppväxt med) att hänga på sunkhak men ärligt talat någon stans går gränsen. Det här var som FC Z i klubbväg. Vaaaaaaaaaar finns stenarna som alla dessa människor (?) kryper upp ifrån!?

Carmen är ett classy ställe i jämförelse.

Floskler: Inredningsglädje

Luften gick ur mig lite efter allt men nu -det börjar komma tillbaka en liten inredningsdjävul i mig igen.

Floskel: på plats...

...och plötsligt faller bara allt på plats och det är som vanligt husgudarna Covenant som till slut får mitt humör, min magkänsla och molnen ute att fungera i perfekt harmoni med högtalarna.
Dagens låt blir alltså en gammal goding: We stand alone

Jag ska inte lägga för mycket analys i låtvalet bara.

Floskel: Virtanen

Fredrik Virtanen tjötar ju alltid om att hans dagar är som diverse musik. Alla dagar har sin låt. Jag kan hålla med, men jag kommer inte gnälla om det i min blogg. Men idag är en skum dag, jag hittar inte någon musik alls som passar. Hittills har jag prövat många säkra kort som t.ex. Depeche Mode, Spetsnatz, Covenant, Elegant Machinery, Public Enemy, RATM, Nitzer Ebb, Morrisey, Girls Under Glass, Icon of Coil, Eva Cassidy, Seabound, Eld Attack Krossa, Loop Troop och The KLF. Allt som normalt står på min spellista. Men inget fungerar till denna gråa dag, mitt ytliga oförklarliga illamående och brist på initiativ och energi. Jag får prova schlager istället helt enkelt.

Floskel: det fortsätter...

Ytterligare dagar som bara rasar förbi. Hur jag än ligger i så minskar inte berget med jobb.
Jag kanske ändå ska bedöma den här dagen efter dess kändisspotting? Det började illa med Bingo Rimér på väg till jobbet i morse. Hemvägen nu på kvällen var bättre; gud fader Joakim Thåström här nere på gatan.

Floskler: rockish?

Får ni också sådana där ryck där man bara känner en ofantlig lust att spela stenhård musik på skithög volym? Jag får dem ibland. Stackars grannar.

Floskel: Under min frånvaro har jag...

Festat med några av stans mest namnkunniga branding- och reklambyråer. (VM i hög svansföring)
Hälsat på killarna i Swedish Posse. (mest laid back?)
Stoppat produktionen av en storbanks nya grafiska program. (dyrt?)
Suttit med överdjävliga förhandlingar. (rävspel!)
Spelat Curling i representationssammanhang. (Bambi!)
Bråkat med hela ledningen. (VM i liten drabbning i slutet mötesrum)
Sett till att få hem ett uppdrag (3 mille!?)
Hjälpt till att få hem ett uppdrag (1 mille!)
Jobbat i snitt 13 timmar om dagen. (trött)
Sovit i snitt 4 timmar per natt. (tröttare)
Inte fixat månadens räkningar. (knappa knappa)
Inte fixat min fasta telefon. (ett samtal bort…)
Inte ringt min far på födelsedagen. (…)
Inte fixat mikrofon till datorn. (…)
Inte handlat på en vecka. (*eko*)


….jag har inget liv.

Floskel: statistik?

Ska man tro denna statistik har jag redan tjänat 150 000 mot medelpris. Och min lya är galet fräsh, många fönster och ligger på en ganska flashig adress. Långt ifrån något medel. Stockholm är vansinnigt.

Floskler: Personlighetsklyvning?

Ibland är telefonförsäljare ganska underhållande.
När jag bodde i min gamla lägenhet så hade jag Com Hem som internet och telefonileverantör. Jag flyttade till mina nya lägenhet mitt i sommaren när UPC och Com Hem som bäst höll på att slå ihop sig till att bara bli Com Hem. Då höll jag på att hamna i röran med att förstå få betala för tidig uppsägning till Com Hem och ny anslutning till.. hhmm.. UPC som är Com Hem. Det löste sig så fint då tack vare Com Hems trevliga norrlandstanter på kundtjänst som fixade allt. Till saken hör att jag behöll mitt abonnemang på telefonen – UPC hade ingen telefoni då, och jag ville behålla numret i fall att. Så hittills har jag haft internet via UPC som nu blir Com Hem och ett vilande telefonabonnemang hos Com Hem som nu också är.. hmm.. UPC. Och som nu då har telefoni som jag ska koppla upp när jag får tid.

Försäljare: Hej jag ringer från Com Hem för jag ser att du är telefonikund. Jag undrar om du vill prova vårt internet också?
Jag: Jag har redan internet med UPC. Jag har bara telefonin med Com Hem.
Försäljare: Ja men du kan prova vårt gratis i 3 månader.
Jag: Varför skulle jag ha ert? Jag bor i ett UPC hus, vad är skillnaden?
Försäljare: Ja du får koppla in dig i vårt jack.
Jag: Jag bor i ett UPC hus. Det är Com Hem. Ska du komma hit och byta logga på jacket?
Försäljare: ÖÖh… Men du får koppla in dig i vårt jack.
Jag: Men det är ju ditt jag är kopplad till. Tack!
Försäljare: *Klick*

Inte ens de själva verkar veta vilka de är.

Floskler: liten teknolog i en kreativ värld

Jag har en ganska mystiskt jobb. Jag är en liten tekniker i en splittrad värld - mitt i ett ständigt krig mellan kreatörer och företrädarna för den industriella produktionen. Ena sekunden i diskussioner om det visuella intrycket och budskapet det sprider, i den andra i produktionsutvecklingsmöten om hur man bäst kapar kvalitetsbristkostnader och leditider för att öka produktiviteten.

Någon stans är det ändå kreatörerna jag finner mest intressanta. Men ändå, det många år sedan jag tog ett beslut om att det var tekniken som skulle bli mitt kall. Någon frågade mig varför.

When Alexander the Great visited Diogenes and asked whether he could do anything for the famed teacher, Diogenes replied, "Only stand out of my light." Perhaps some day we shall know how to heighten creativity. Until then, one of the best things we can do for creative men and women is to stand out of their light.
--John W. Gardner

Floskler: gröna väggar

Jag förstår inte varför alla måste måla sina väggar gröna. Limegröna. Spygröna. Kalla det vad du vill. Jag har sett det på så många inredningsprogram, hemma hos folk som gone a little wild n' crazy och som motiverar sina beslut med att "man ska sätta färg på tillvaron". Det är så originellt att man går sönder, och jag har lovat mig själv att aldrig måla mina nu lattefärgade väggar gröna, hur trista de än må vara.

Förra veckan sa damerna dock att de ville göra om där jag sitter. Inte nog med att jag kastat omkring i lokalen - ett äventyr i sig - de målade väggen spygrön.

Floskle: det slår aldrig fel...

Att när jag är som mest bakis väcks jag av telefonen och något har gått åt helvete. Jaha dags att kravla ur sängen och åka till jobbet. Suck.

Floskler: Mening!

Nu är det mindre än en vecka tills hon kommer hem. Jag jublar, hoppar och längtar. En helg. Det känns som allt bara kommer krascha på något sätt- bara för att det just är en helg. Men jag hoppas inte. Det är helgen med stort H. Fröken Y kommer hem bara för att underhålla mig. Jag önskar att vi inte lämnar sängen – kanske inte något mina päron vill läsa men i alla fall. Y. Människan som skänker någon sorts mening till mina andetag just nu.

Jag är annars bara så less på allt.

Floskler: tjejbeslut

Jag har hållit till mig min tekniska blogg ett tag. OK, en liten lögn är det men jag har i alla fall skrivit mer där än jag gjort här.
Ikväll har jag varit på fest hos en vän. En tjej. Det är något speciellt med sprit och tjejer. De blir icke kommunicerbara på ett mycket märkligt sätt. Raka frågor som ”var ska vi?” blir uppenbart fullständigt omöjliga att få ett rakt svar på. Ursäkta min sexistiska anda men jag är inte förvånad egentligen att världen styrs av män, för tjejer kan inte bestämma sig. Och idag kan de inte bara bestämma sig, de kan inte ens säga något som man tydas som ett försök att vara svenska språket. Suck.

Floskler: flå't

Förlåt bloggen. Jag har medvetet ignorerat dig några dagar. Jag har egentligen ingen anna anledning än den bästa: Because I can.

Nu e jag hemkommen från jobbet i alla fall. Halv sju. Inte helt illa för att vara mig men jag måste få lite ordning på mig själv, mitt hem och min sömn. Det kräver några nervarvande timmar. En vända i tvättstugan, lite skrubbande - bara sånt där så man känner sig lite nöjd.
Langade in lite lax i ugnen. Det är något nyt för mig. Inte laxen alltså, utan att använda ugn. Hoho. Jag har en ung. I min lilla oas. Hemma.

Jag har blivit läskigt hemmakär. Kanske borde ta tag i dekorationerna och få upp något på väggarna alltså? Förslag?

Floskler: nynorsk kollaps

Nu har jag suttit ytterligare en dag och lyssnat på den mystiske norrmannen. Jag ska erkänna att det är en sådana där människa jag aldrig skulle kunna arbeta med , jag skulle bli vansinnig. Och drömma mardrömmar om hans stickade polotröja. Vet inte vad det är, jag får bara krypningar helt enkelt. Av hela uppnbarelsen.

Och bara det faktum att jag suttit på helspänn två dagar för att förstå vad han säger på denna obegripliga nynorska dialekt, om ett system jag inte är insatt i hur det fungerar, beskrivandes en teknik jag bara ytligt behärskar gjorde att jag fullständigt kollapsade och somnade i soffan när jag kom hem.
Imorgon är det min tur att hålla utbildningar för kommande administratörer av våra system. Tack o lov teknik jag själv behärskar med förbundna ögon. Hoppas de inte har samma intryck av mig.

Floskel: Första snön

Lika förvånade som vanligt står Stockholm där när första snön faller. Jasså det blev vinter i år igen? Nåja, jag har fått en annan sorts förtåelse för fenomenet trafikkaos efter att ha bott här ett par år och sett rusning på nära håll. Jag menar, jag svär tyst för mig själv när jag tvingas stanna upp för någon kärring med sån där väska på hjul totally out of control. Och jag går till fots. Snö på ett lagom lager is ställer till det betydligt mer för stackarna med bil.

Jag reste två gånger i värsta rusningstid utan att ens märka störningarna som det rapporteras om. Tunnelbanetåg som inte kan stanna, bussar i diket, inställd trafik och folk lagom hemma till midnatt. Min tunnelbana stannade fint där den skulle. Åk med mig. (bara för att jag säger så här så får jag övernatta på bajsslussen imorgon).

Det enda jag märkte av snön idag var den som letade sig ner innanför kragen. Och jag tycker det borde vara långtradarkort för kärringar med sådana där hjulväskor. Sådeså.

Praktiskt nog så har jag två dagar av jobb på huvudkontoret i stan. Utbildning med en galen norrman som på någon obegriplig dialekt (nynorsk?) försöker sätta in mig i XML-världens allra djupaste träsk. Det går inge bra för honom. Men jag är tacksam ändå, annars hade det varit jag i bussen där ovan, för det är den som går dit jag annars skulle jobbat. Suck.

Floskler: är det inte härligt?

Är det inte härligt med lite borgerlig skolpolitik med den gamle officeren Jan Björklund vid rodret? Kvarsittning för gymnasielever, tidigare betyg, friskolor, elitklasser och hårdare tag mot buset. Känns fresh 2006.

(idag har jag lite tråkigt på jobbet.... eller bara lite tid över)

Floskel: fuckit

....jag skulle ju inte göra det här till någon j-a dagbok! *humpf*

Floskel: omöjligt

Jag har haft en tid där inspirationen varit frånvarande. Att skriva onödiga blogginlägg utan själ är inte min grej. Jag vill lägga någon sorts tyngd bakom mina ord men viljan, tanken och engagemanget har helt enkelt inte funnits där. Dränkt i någon sorts hösttrötthet.
Det har varit en tuff månad. Inte riktigt hittat rytmen, den sista slängen ekonomiskt efter flytten har krävt extra kontroll på hur jag lever livet samtidigt som vardagen erbjuder allt hårdare utmaningar.
Ansvar och bävan inför uppgiften tär. Det är ingen lek längre – jag har gått från att vara den drivande tekniknörden som alltid kunnat falla tillbaka på att det mesta går på engagemang utöver vad som förväntas av mig. Så är det inte längre. Jag förväntas genomdriva något som jag vid första anblicken skulle säga är omöjligt. Något som tagit tio år här i stockholm – där min uppgift har varit att putsa på ytan till perfektion. Nu är det från grunden och jag har minimalt med tid. Avstånden är långa. Förändringsmotstånd var mycket enklare i kursliteraturen. Antar att resultaten måste börja visa sig till våren. Inga tio år.
Det är en stor jävla svart vägg framför mig.

Floskel: höstmörker

Jag gillar höst. Jag gillar färgerna, känslan av att ett mysigt mörker kryper inpå och sommarens hets om att man måste vara ute och ”göra saker" försvinner.
Jag var i alla fall helt övertygad om att jag gillade den känslan. Men det gör jag inte i år. Nej, mörkret känns nästan hotfullt. Regnet är inte ett mysigt inslag som jag normalt bara tycker hör till. Istället känner jag mig bara konstant blöt. Och jag fryser i växthuseffektens varmaste höst. Nej jag gillar inte alls det här.

Floskel: Måndag.

Finns det något härligare än att börja veckan med en totalkrasch i koncernens centrala filservrar? Man ska veta att man lever. Och att det är måndag.

Floskel: ryggradslös

Ryggradslös är ett ganska intressant uttryck. Det är också det uttryck jag vill använda för det som idag är Sveriges regering. Ursäkta, jag har egentligen inget emot Reinfeldt – jag tycker att han är en värdig utmanare till en socialdemokrati som gjort sig själv fullständigt meningslös. Men, och jag vill verkligen understryka detta, det finns ingen chans i helvete att man kan ha en kulturminister som inte förstått sina uppgifter eller betalat TV-licens. Det finns inte en chans i helvete att man kan ha en handelsminister som skatteplanerar sina lyxvillor. Det finns inte en chans i helvete att man kan ha en finansminister som har ringar i öronen, hästsvans och betalar sin personal svart. Ja då har man inte ens betraktat denna Frihetsfrontares drogliberala bakgrund. Grattis Sverige. Vi har satt en nyliberal hippie vid rodret över våra plånböcker. Budgeten så här långt säger det mesta – låt de sjuka och arbetslösa betala för de rikas (inräknat mig själv) lättare tillvaro. Det gör mig illamående.

Ansvaret för denna cirkus är en enda persons; Fredrik Reindeldts. Ingen annans. En enda person har så tydligt tagit sig ansvaret under valrörelsen för att överta makten över Sveriges rike – han är den som ska ta ansvaret nu.
Detta måste vara det största magplask någon regering lyckats med någonsin. Sådan politisk inkompetens kommer vara döden för Sverige på det internationella planet. Det får bara inte hända. Vi ser det nu.

Det som verkade som den friska fläkt som behövdes för att få bort betonghäckarna inom Socialdemokratin visade sig bara vara ytterligare ett generation karriärspolitiker utan ryggrad.
Politiker bevisar ytterligare en gång att dem och parlamentarismen är ett hån mot den verkliga demokratin och förtjänar inget annat än förakt.

Big Brother Rosenbad säsong 2006-2010 väntar. Tro mig. Det kommer vara en underhållande framtid.

Floskel: trams

Äta sova jobba dö. Hela jag känns som ett Ebba Gröncitat. Det är ju rätt fantatiskt egentligen hur man hela tiden kan sätta upp nya mål framför sig. Något att sträcka sig efter, försöka uppnå och göra uppoffringar. Bara den här gången. Och nästa. Och nästa. Och vips har man inte gjort något annat än att försöka uppnå dem.
Det finns egentligen inget jag avskyr med än folk som säger att deras motto är "Carpe Diem" eller likande. Det är trams. Hippiefasoner. Och om det hela tiden skulle vara ett mål att fånga dagen skulle det bli det som förblindande en. Precis som alla andra mål.

Nej jag säger som arne. Fan här går man. (funkar alltid)

Floskel: comeback

Don't call it a comeback. Jag avskyr nazisvinen. Jag älskar Svinstian - sanningen om dem som kallar sig Sveriges framtid.

Floskel: prestationsångest

En snabb kolla genom filerna i "jobbmappen" ger ett entydigt svar. Det är en annan typ av projekt som nu upptar det mesta av mina vakna timmar. Jag känner mig splittrad, kanske till och med hotad av utmaningen som ligger framför mig. Som att de första åren bara var ett test, det är nu den verkliga utmaningen börjar. Jag kan inte tänka att det egentligen inte är mitt problem. Det är så officiellt som det blir. Det är mitt problem. Det är ett gigantiskt projekt som berör hundratals personer. Jag är inte ensam om att vara den som ska lösa det. Men antalet går att räkna på en hand. Och för att vara i min ålder med min erfarenhet är det inte helt lätt att greppa.

Jag har en jätteuppgift framför mig, det gick upp någon stans där samtidigt som planet landade på arlandas hårda asfalt i torsdags kväll. Går det att genomföra det här så kan jag göra vad som helst.

Och emellanåt behöver jag fly. Till hjärtats bar. Fast som hon sa. Det här är inte brustna hjärtans höst. Det är längtande hjärtans höst även i halvtidsångest.

Floskel: Nobelpris till mig

Floskel: dröm [reflektion]

Duns. Det fullsatta planet landade på Arlanda vid halv sjurycket. Jag ville bara hem eftersom jag på något sätt finner den här splittrade känslan i kroppen oerhört påträngande. Jag gillar inte att hålla på och resa och kastas runt så här.
Jag gillar verkligen att resa och få lite omväxlig. Du kan ju försöka få ihop logiken, för jag gör det inte.

Ibland måste jag bara göra som nu, uppkrupen i mörkret i min alldeles för stora och ensamma säng ta mig samman och reflektera.

Nedan skrevs ett gäng drömmar ner. De handlade om drömjobb, drömlöner, drömlägenheter och annat man hade som tonåring, student och allmänt nykläckt. Publicerar inte dem. Men jag konstaterar att jag är 26 bast och några streck kan strykas från listan.

Floskel: det gick vägen

Det gick vägen.

Och just ja, jag jobbar i Göteborg för tillfället så bloggen är lite bortglömd. Tänkte bara säga det.

Floskel: snackis

Jaha. Så var det dags då. Efter mycker om och men ska jag nu alltså ha mitt djupa snack med chefen. Jag har fått så många signaler på sistone att jag inte vet alls vad de har i rockärmen. Det är många hintar - åt rätt håll. Det är sällan jag är nervös inför möten, men morgondagen pirrar i magen.

Hur framför man att man vill ha massa mer pengar, mindre att göra och gratis internet? Det är i alla fall målet med morgondagen. Och jag kanske kommer hem med ett nytt jobb.

Det här med karriär är jobbigt.

Floskel: vad!?

Vad tusan pågår nere på gatan? Småbakis som jag är vaknar man upp mitt i en Gudfadernfilm.

Floskler: några av veckans citat

”Skämtar du? Det har ingen sagt till mig.”

-Kulturminister Cecilia Stegö Chilò när hon fick veta att hon får ansvara för idrottsfrågor i regeringen.

"...vad fin lägenheten är! :-) En alldeles särskilt rolig bonus (för mig) är ju självklart att du nu är mer kapitalistyngel än vad jag är, med en bostadsrätt på Söder."

- Min moderata vän Linda i ett mejl. Antar att jag är en borgarbracka då. Det hindrar väl inte mig att racka ner på politiker i den här bloggen va?

Floskel: grundkurs i regeringsförklaring

Måste säga att jag med intresse följde presentationen av landets nya regering i morse. Mellan jobbsamtal, e-post och besök snurrade jag genom den ena inte helt oväntade presentationen av nya ministrar efter den andra.

Nåja. Det var egentligen inte utnämningarna som slog mig. Utan retoriken. Egentligen under hela valrörelse. Moderaterna har allt sedan de stämplade dit "nya" på sin logga lagt sig till med en ny retorik. Socialdemokraternas (!). För första gången har en stark högerfalang börjar ta ord som "full sysselsättning" i sin mun. Det är intressant på många sätt, och det öppnar för en ganska intressant framtid.

Det politiker inte talar om för folk är att arbetslösheten behövs. Sossarna har nästan maniskt drivit en överskottslinje i den ekonomiska politiken sedan mitten på 90-talet. Ett enormt överskott i stadsbudgeten, utgiftstak och ovilja att göra större satsningar har resulterat i en gigantisk arbetslöshet som man ganska enkelt hade kunnat råda bot på, t.ex. med massiva satsningar på offentlig sektor. Det gjorde man inte. Det enda mål (S) har haft med sin politik har varit att hålla inflationen nere - till priset av att en stor del av sin egen väljarkår tvingas gå på a-kassa. Om arbetslösheten skulle sjunka skulle andra mekanismer slå in. Riksbanken skulle helt utan politikernas kontroll höja räntan, ett hot mot all tillväxt.
Hela den här politiken är egentligen nyliberal. Och den har drivits av Socialdemokraterna i tio år medan de röda väljarna, i de lika röda små stugorna blundat.

Så är det inte längre. Nu talar Reinfeldt som "full sysselsättning", något som såklart är floskler. Han är lika varse som Göran Persson att arbetslösheten behövs. Fredrik och hans övriga kycklingar i hönsgården kommer inte kunna göra det de säger - inte utan att drabbas av konsekvenser som stigande räntor och skenande inflation - precis som Göran.

Resultatet av denna höst av floskler? Ja vi kanske få tusen spänn mer i plånboken men de kommer inte vara värda lika mycket och vi kommer få betala mer, mycket mer på annat håll. Det enda som egentligen har hänt är att det är en borgerlig regering som för borgerlig politik och vänsterblocket kan återgå till att attackera dem från dess rätta ända. Äntligen lite ordning och reda.

Floskel: aftermath - valet

"Den som röstar på Sverigedemokraterna är ingen lycklig människa".
Sa en kollega under lunchen idag. Så sant. Så sant. Ett sådant citat jag skulle kunna bygga en hel krönika på. Men nu gör jag inte det.

Det är ju faktiskt helt j-a otroligt att knappt 3% av Svenska folket röstar på ett parti som Sverigedemokraterna. Jag vill bara tro att det är just ett mått på hur olyckliga människor är inget annat. Vad ska man göra? Snart kommer jag rösta för prov för att få rösta. Eller vad ska man säga om ärkepuckot Anci Karlsson när hon levererar citat som - Politikens innehåll är det vi ägnat oss minst åt. Nu får vi sätta oss in i det ordentligt.

Svenskar som Anci är historielösa. Kan vi inte slänga dem över gränsen, dumpa dem? Just nu så här sent på kvällen är jag för enkla lösningar, precis som dem. Tänka sig dumpade sverigedemokrater i östersjön, bland övrigt avfall vi ändå slängt där. Vi måste sanera kvicksilvret från bottensedimentet. Men låt dem för guds skull ligga kvar.

Btw fick Marilyn Manson vågmästarroll i Östhammar. Dock tror jag inte han skulle rösta på det partiet. Men jag skulle gärna vilja ha honom som president over there.

Floskel: nöjdish

DN presenterade förra året en stor undersökning om var man ska bo i Stockholm. Den slogs upp rätt stort på förstasidan på Fredag kommer jag ihåg och ribriken var "Stans bästa adress". Numer kallar jag det "hemma". Det är jag lite nöjdish med (och tar det som tröst när bostadslånet ska betalas).

Så ja. Nu har jag skrytit nog för idag. Dags att kila ner på Söders Hjärta och se om synthjävlarna håller låda.

Floskel: höst i huvudet

Något skumt har hänt med mig denna vecka. Helgen var lugn, jag sov massor och kom i säng skapligt även söndag kväll - ändå vaknar jag måndag morgon med en känsla av att jag inte sovit alls. Länge sedan jag känt mig så trött. Som en riktig bakismorgon.
Och så har det fortsatt hela veckan. Absolut sliten. Hela tiden.

Det stör mig. För jag har ingen anledning. Jag undrar vad jag pysslar med om nätterna egentligen. Vilar gör jag tydligen inte i alla fall. Sova lite sked vore najs.

Eller är det bara det att det blev höst nu. I så fall kom den kvickt. Som ketchup. Och rätt in i mitt huvud.

Floskel: reflektion bingo

Såg någon kort snutt om att den blonderade fotografen Bingo Rimér skulle få ett eget TV-program. Att döma av trailern så skulle han i sitt vanliga manér dra runt med en massa minst lika blonda damer och få skryta om sitt patetiska liv. Programmet skulle tydligen heta Being Bingo.

Jag har ett bättre namn: Being Bimbo. Det finns uppenbart blonda pojkar också.

Floskler: saknad

Pysslar omkring här hemma. Gör duktiga saker. Lagar mat, sorterar och går igenom. Sånt där vuxet skit. Bra skit. Gör i ordning så det ska bli så bra. Bli bra någon gång. Kastar emellanåt ett öga ner på restaurangen nedanför. Där är alltid liv och rörelse. Ett tecken på att den här staden, det här området, verkligen aldrig sover. Aldrig är det riktigt stilla. Fast jag börjar hitta ro här inne bakom mina vita SoFo-väggar.

Kommer dock på mig hela tiden med att tänka att det här vore roligare att göra i sällskap. Bara det att sitta där i fönstret och se söt ut räcker.

Skumt. Antar att det är saknad i förklädnad.

Och alla vändor nedför memory lane är inte så trevliga.

Floskel: kärt återseende

Tog mig en sväng upp till vindsförrådet för att spana in sakerna som päronen släpade ner förra veckan. En samling slumpis utvalda prylar från det som en gång var mitt liv och som befunnit sig på olämpliga platser i deras hus i dalarna. Misstänkte nästan att det skulle bli en trip down the memory lane, och mycket riktigt. Men det tar jag en annan gång.
Mamma ville direkt att jag skulle rädda några "värdefulla" ljusstakar från att förvaras på vindförrådet - det hon inte sa något var att där bland alla saker låg något som antagligen är mycket mer värdefullt både ekonomiskt och framförallt känslomässigt. Min F1 kniv. Vi har varit med om ett och annat tillsammans.

Det är väl egentligen typsikt en mamma. Bry sig om ett par ljusstakar. Ungefär som instruktionen att ta på sig halsduken när man veckan innan gick baskerprov, badade i isvak och kämpade mil efter mil i väta, snöslask och bistra minusgrader.

Floskel: nervig

Någon stans mellan Stockholm och Norrtälje blev jag där i bilen, tillsammans med marknadschefen faktiskt för första gången på länge lite nervös. Det var nog beroende av det han berättade om skaran jag visste att jag nu skulle underhålla i en och en halv timme. Han hade rätt. Och jag erkänner att jag nog aldrig stått framför en sådan akademisk skara människor. Ingen i rummet saknade doktorstitel och flera presenterades med docent etc. Jaha. Det var som att kastas två år tillbaka. I kaffekön pratade folk om hur det var på departementet nu då - var det kaos efter valet eller var det lugnt? Det var tydligen ordning och reda trots valresultatet. Jag kände mig som en utomjording. Jag, min kavaj, sneakers och min Mac under armen. Med en massa okänt folk som uppenbarligen jobbar i de kretsar som styr landet.

Med det var i alla fall jag som höll föredraget. Och det gick inte så jäkla illa.

Floskel: Charlie is back!

”Jag hävdar att krogen är demokratins fundament. Alla revolutioner börjar på en bar.”

CHARLIE CHRISTENSEN I METRO

Floskel: kontring

Egoegon presenterade Årets Låt enligt eget tycke. Och ja, jag är nästan beredd att hålla med. Men man får verkligen inte glömma denna heller när man gör bedömningen. Årets video kanske?

Floskel: ta i trä

Om man kan banka i trä i en blogg så gör jag det nu. Mest för att vara på den säkra sidan. Första dagen av hästjobbet jag gör just nu - tänk er NileCity "så plockar vi isär den i molekyler och sätter ihop den igen" - det är vad jag håller på med nu med produktionsystemet till landets största arktryckeri och det går bra. Förvånansvärt bra. Vi har gjort kanske två eller tre dagars jobb på en dag. En lång dag, men ändå.
Jag bankar i trät för att det ska fortsätta gå så pass bra. Min vardag styrs ju annars av lagen-om-all-tings-jävlighet så imorgon går väl allt åt helvete. Bara därför att det kan, liksom.

Sen åkte jag hem med lyxtrycksakerna till inbjudningskort till fröken J's bröllop. Lite skum ostbaserad mat och magen känns ovanligt bubblig. En dag till, sen är vi rock n' roll. Och på onsdag ska jag hålla föredrag för folk från den myndighet som håller koll på våra kärnkraftverk. Ingen rast ingen ro. Som jag vill ha det till Y kommer hem så jag får något att krama på istället.

Knackar en extra gång i trät, just in case. Imorgon gäller det.

Floskel: hell week

Oki. Klockan står på 05.30. Welcome to hell week. Det som börjar imorgon bitti är antingen fullständigt vansinne, eller en fantastisk förbättring. Bör jag ta med sovsäck till jobbet tro?

Floskel: +33

Då var man där igen då. Begravd i jobb antagligen precis som jag vill ha det. 12 timmar med en ständigt ringande telefon, en mejlbox fetare än Babben och ett skrivbord som mest liknar en pakistansk jordbävning. Det är grått ute och att döma av samlingen koppar går den sydamerikanska kaffeexporten antagligen med vinst endast på grund av mig.
Det är min medicin på tristessen i den här stan. Svaret på mina ambitioner. Och mitt sätt att döva tanken på att mitt egna ack så fina krypin där på söder ändå just nu känns så tomt och inte riktigt hemtamt.

Trösten i mörkret är CSI och signaler från landskod +33.

Floskel: Finger åt högern

Lars du blev plötsligt dagens hjälte. Marie Söderqvist förtjänar inget annat. Det finns få människor som hamnar så högt på min shitlist som detta högerspöke. Hennes vedervärdiga, elitistiska, snudd på fascistoida värderingar flödar fritt i media. Hon är också en av huvudfigurerna bakom PR byrån Prime/ högertänkarna United Minds, direkt knutna till Moderaterna/Folkpartiet och låt mig gissa; det var ingen slump att detta tilltag hamnade i expressen idag. PR när den är som bäst.

Floskel: måndag morgon

Måndag morgon. På väg till jobbet. Gråa dagar skyndar aldrig på.

Floskel: Illusion

Ingen jävel bryr sig om Carola, Magnus Carlsson eller Roger Pontare. Ingen normalt funtad människa bryr sig om dessa musikaliska missfoster. Tio månader om året är detta en sanning. De återstående förvandlas de plötsligt till Sveriges hetaste artister när den så kallade Melodifestivalen drar igång. Spaltmeter som kunde tas upp av viktigare saker ödlas på dem. Överallt är det intriger, ”chocker” och ”skandaler”. Den döda massan får plötsligt något att diskutera över kafferasten. Engagemanget kring klädseln, ”skandalerna” kring misslyckade telefonröstningar och om ”rätt låt vann” är rent av fascinerande. Sedan, på ett ögonblick återgår allt till det normala. En vecka senare vet knappast något vem som egentligen vann.

Motsvarande händer vart fjärde år i vårt land. Vi kallar det val.

Det är tiden då samma döda massa pliktskyldigt tar sin röstsedel, fördomar och traditioner och promenerar till valunorna för att åter igen välja mellan mitten eller mitten. Under några månader har borgerligt ägd media grävt upp varenda rattfylla, Toblerone och tre år gamla citat för att skapa ”skandaler”. Hela Stockholms PR-konsultbransch har haft bråda dagar med att bestämma vad som är väljarnas viktiga frågor och det är nu det gäller. Som om demokrati skulle vara ett sprintlopp gäller det att göra en ”spurt”.

Sen är valet över. Massan återgår till att sova fyra år till med små pauser för att rätta till täcket när Carola tar nästa höga C.

Jag har redan gjort mitt val.

Floskel: Rörigt

Jag är ledig. Jag har varit ledig hela veckan. Men ändå inte. Det är något med hjärnan som måste ställas in på ledighet innan den gills. Det har jag inte gjort. Istället har jag flängt runt, flyttat, gosat, fixat i lägenheten och tänkt på jobb emellanåt. Jag tror inte fröken Y lider så mycket av det faktiskt.
Hon vet att det är när jag jobbar som jag är i mitt esse och att jag behöver den där känslan av att prestera något. Och det är kanske världen sämsta vecka att vara ledig på jobbmässigt. Det är nu det händer. Allt. Och det märks på min mobiltelefon och i min mejlkorg.

Nu sitter jag här ensam i min nya lägenhet. Jag har precis varit och tömt kylen i den gamla. Det efterlängtade kaffet står på bordet och för första gången känner att ett visst lugn i röran.

Floskel: Online

Efter mycket strul, arga telefonsamtal, väntade i telefonköer, missade bud, trafikolyckor och allmänt tjaffs och beslutsångest har jag nu äntligen Internet hemma. Det betyder att jag åter kommer bli mer aktiv här. I alla fall efter att hon lämnat mig igen.

Btw. Man förstår ibland inte hur beroende man är av det här "nätet", så tänk om det tog slut? Ja, tänk om...

Floskel: Sista timmen

Nu är det bara en timme tills hon landar på Arlanda. Och här sitter jag på jobbet, dåsig efter ett tidigt kundbesök på huvudkontoret i stan för en stor statlig myndighet. Det har varit röriga dagar, jag har flyttat mig bort från de hemtama kvarteren runt Mariatorget och ska nu åter lära mig trivas i det här området som tidigare var "mitt". Ett territorie, då behärskat av vår anarkistiska miljö. Nu är det "SoFo" (vem fan kom på det uttrycket???) och ska tydligen vara trendigt. Det enda jag vet är att jag hittade en söt sak på mitt gamla kylskåp som hon måste lämnat innan hon åkte, och att jag nu faktiskt kan ligga i min säng och titta i taket på vad som faktiskt är min lägenhet. Drömmen om att faktiskt äga min egen lägenhet på Södermalm är på alla sätt uppfylld. Och snart får jag krama på henne.

Stressad men lyckligt.

Floskler: Help needed

Imorrn är det sanningens minut som ska till med flyttpackningen. AI har lovat ett par extra händer med är det fler som har vägarna förbi södermalm får man gärna hjälpa till. Detsamma gäller torsdag kväll då saker o ting ska skruvas ihop igen. Suck.

Floskel: Offline

Alla tjatar på mig att jag borde flytta. Att det borde klia i fingrarna att faktiskt ta min nya lya i besittning och jag förstår att det kanske är lite konstigt att jag inte vill hoppa in i min mycket fräshare bostad på den trendiga adressen. Men jag trivs ju bra i mitt slitna krypin vid Mariatorget.
Nu börjar dock tecknen från ovan hopa sig på att jag borde göra slag i saken. Först stängdes Internet ner hemma (därav min frånvaro från denna blogg), sen gick dörren i baklås där så man knappt kan röra sig i huset och nu har de helt sonika börjat riva min färdväg till jobbet. Det stod flera killar i färgglada jackor och bilade sönder trappen helt enkelt.

I get it. Jag flyttar. På torsdag.

Floskel: Ändrade planer

Jag hade sett fram emot en dag med möten med reklambyrån och systemutvecklarna. Det är soft på något sätt. Men så ringer såklart den förhatliga mobiltelefonen och vips så får man största ut till Solna klockan 7 på morgonen och lösa kriser. Jag hatar att lösa kriser, speciellt innan mina två koppar kaffe. Morr.
Jag säger igen: Detta är lagen om all tings jävlighet. Och nu blir det banne mig taxi till huvudkontoret på östermalm så man får nått gjort. Gaaaaah!

Floskel: Ner som en pannkaka

Uppe med tuppen och nu nere ...ehumm... som en pannkaka? Rättare sagt makaroner och mammam kättfärsås, två nävar godis och ett glas vatten. Men ändå. Hade en sådan där dag som blir helt skev, bara för att den började alldeles för tidig. Folk bara kollar konstigt på mig, jag ska förklara.
Jag är inte världens mest morgonpigga människa. Det är iofs ingen nyhet och de flesta har accepterat att jag (allmänt kallat tekniksnubben) kommer indrällandes lite när jag vill. Det har gått i vågor med sitt bottenrekord för något år sedan då man fick vara glad om jag lyckats släpa mig in till kl 10.
Normalt är väl snarare nio och ingen normal människa försöker ens få tag på mig eller kommunicera med mig innan två koppar kaffe. Utom vårt bolag i Dalarna då. De måste leva i en annan tidszon eller så har de helt enkelt ingen skam i kroppen för de lyckas (lyckades) alltid väcka mig på sängkanten (nackdelen med företagsmobil). Nu har jag under fröken Y's översyn dragit tillbaka klockan till kl 8, och idag av speciella anledningar till kl 7. Men efter kanske två timmars effektiv sömn i natt så blev det tack o gonatt när man kom hem. Då är det tur att man har en tillfälligt inneboende mamma som fixar mat och står ut med mitt trötta humör och jobbringande mobiltelefon.

Nu har jag sovit en timme och sitter alltså sedemera i mitt hörn i sängen, slösörplar kaffe och gluttar lite på Tv'n i väntan på Gabbe som är veckans inneboende på grund av Formex. Känns nästan lite vemodigt när jag tänker att jag strax ska flytta härifrån. Men något gott väntar på mig där borta i SoFo, det kan mamma intyga efter studiebesöket igår. Samt att jag kanske redan har halva pappersinsamlingen innanför dörren.

Det bär mig emot men var fixar man en sån där Ingen Reklam skylt tro...?

Floskel: Tidig medelålder

Checkade in på jobbet 07:10. Nytt rekord. Projektledare mötte mig med kommentaren "jasså så tidigt? Tidig medelålder?"

Ursäkta men jag har bara så j-a roligt på jobbet just nu. Och så jävla roligt när jag går hem. För jag vet att det inte är så långt kvar nu.

Floskel: Tiden flyger

Man brukar ju säga att tiden flyger men det här känns nästan löjligt. Känns som om jag spatserade in här tidigt i morse och nu tittar upp från skärmen för att se vad klockan är. Den är strax fem på eftermiddagen! Hallå, stopp, var tog min dag vägen!?

Vad har jag gjort idag? Känns som om jag inte lyft arslet från stolen. Jag har något suddigt minne av att jag var uppe med min matlåda i köket och käkade. Bara den grejen att jag först kommer tidigt till jobbet och dessutom har en matlåda med prydligt förpackade pannkakor som jag vispade ihop igår, känns som en total vuxen-poängs-knockout.

Nu saknas det väl bara att jag går hem och städar upp sådär ordentligt hemma också så drunknar jag i min ungkarls svenssontrista vardag. Det här går ju inte. Behöver lite äventyr.
Lite urban känsla. Behöver dra ut på en promenad på stan eller nått. Kanske inget äventyr, men i alla fall en omväxling.

Ser ni en ensam skäl som springer o letar efter nått på stan ikväll är det antagligen jag, febrilt sökandes den där omväxlingen.

Floskel: Tiden flyger

Man brukar ju säga att tiden flyger men det här känns nästan löjligt. Känns som om jag spatserade in här tidigt i morse och nu tittar upp från skärmen för att se vad klockan är. Den är strax fem på eftermiddagen! Hallå, stopp, var tog min dag vägen!?

Vad har jag gjort idag? Känns som om jag inte lyft arslet från stolen. Jag har något suddigt minne av att jag var uppe med min matlåda i köket och käkade. Bara den grejen att jag först kommer tidigt till jobbet och dessutom har en matlåda med prydligt förpackade pannkakor som jag vispade ihop igår, känns som en total vuxen-poängs-knockout.

Nu saknas det väl bara att jag går hem och städar upp sådär ordentligt hemma också så drunknar jag i min ungkarls svenssontrista vardag. Det här går ju inte. Behöver lite äventyr.
Lite urban känsla. Behöver dra ut på en promenad på stan eller nått. Kanske inget äventyr, men i alla fall en omväxling.

Ser ni en ensam skäl som springer o letar efter nått på stan ikväll är det antagligen jag, febrilt sökandes den där omväxlingen.

Floskel: Musikkrig

Det har brutit ut något sorts musikkrig på min innergård. Just nu piskar rock 'n roll-snubbarna nerer till vänster arsle med hårdrockarna på andra sidan, snett nere till höger. Alldeles nyss gav sig hardcore folket upp till höger in i matchen med några taktfasta Raised Fist riff men blev snabbt kontrade av hårdrockarna som drog av några salvor Iron Maiden. Väntar på Rock n' rollsvaret nu för de lirar så glasen skallrar i skåpen.

Kan man inte få vara bakis i fred bara?

Floskel: Manson

Det tog lång tid innan jag insåg Marilyn Mansons genialitet. Idag är han en av de få amerikaner jag verkligen beundrar. Att se honom äga till och med på Fox är bara underbart.

Floskel: Turistfälla

Ikväll går en extra tanke till Y. Även om det är för jävligt så är det bara pengar.

Floskel: Kickoff

Dagarna rullar på. En måndag idag som var rena språngbrädan. En kickoff. Ibland har man bara sådana där dagar då man känner sig effektiv, viktig och produktiv utan att egentligen åstakomma så mycket.
Möten kallas det.
Och sådana har jag massor av nu, folk sliter i mig från alla håll och kanter nu när projekten drar igång. Nu är det allvar. Den här hösten jag väntat på, då säcken ska dras ihop. Det blev så mycket mer konkret idag när powerpointpresentationen på högsta hönsets laptop taffligt animerade upp tidsplanen. Det var självsäkerhet i hans röst och vi garvade tillsammans, som ett sätt att lätta spänningen lite antar jag.
Det ska gå. Vi konstaterade det där, instängda i det pyttelilla rummet som hämtats ur ett Dallasavsnitt, solitt inklätt med ek. Och jag kastas rakt in i det med ytterligare en produktiv dag imorgon instängd i något annan litet rum med utvecklingschefen på huvudkontoret. Ingen ek den här gången. Designern hade nog bacillskräck med tanke på de kliniska laboratoriemiljön man förväntas fungera i. Ibland hatar jag 2000-tals design.

Så nu sliter jag på. Uppe tidigt. Kvar till klockan efter CSI på Femman. And I like it.

Någon stans inser jag ändå att jag använder allt detta för att dölja saknaden av någon.

Floskel: Minnet av en ängel

"Im not going down on my knees, Begging you to adore me, Cant you see its misery, And torture for me, When Im misunderstood, Try as hard as you can, Ive tried as hard as I could, To make you see, How important it is for me.

Here is a plea, From my heart to you, Nobody knows me, As well as you do, You know how hard it is for me, To shake the disease, That takes hold of my tongue, In situations like these.

Understand me."


För några dagar sedan låg ett litet paket på mitt hallgolv. Det var packat med minnen från en fin kväll på Stockholm Stadion i somras. Och nu regnar det ute och Depechepojkarna som sällskap kunde inte kännas mer rätt.

www.recordingtheangel.com

Floskel: Bättre förr

Det går utför med Disneydags. Jag minns programmet som veckans lilla TV-höjdpunkt när jag var liten. Jag menar, Ducktales och Räddningspatrullen - kan fortfarande komma på mig själv med att nynna "Här kommer Piff och Puff, e på gång nu...".

Så vad har det blivit av det hela? Någon serie innehållandes bortskämd bratyngel, vilse i djungeln som käkar mystiska svampar och umgås med regnbågsfärgade fåglar medan de lär sig tortyrknep av soldatmyror. Och som inte det vore nog, hennes bästa vän är en kanin i orange guantanamooverall och dagenefterstubb i hela sitt alkispluffsiga fejs. Dagens floskel: det var bättre förr.

Floskel: Valfläsk 1

Dagens märkligaste uttalande står i alla fall moderatledaren Fredrik Reinfeldt för. Först gastar man livet ur sig för att få bort fastighetsskatten till stackars rika villaägare med sjötomts stora glädje och nu vill man plötsligt slopa ränteavdragen. Detta måste vara valrörelsens största klavertramp så här långt. Och den s.k. "Alliansen" (a.k.a Hönsgården) står frågande bredvid. Det här var verkligen nytt, t.o.m. för att komma från "Nya Moderaterna". Mig lurar ni inte, den konservativa smörjan är fortfarande lika konservativ hur mycket man än försöker kladda dit ett "Nya" på loggan. Att byta förpackning gör inte produkten bättre, men det kanske säljer för en stund.
Jag misstänkter att valet kommer bli ett återkommande tema i den här bloggen för fler floskler per textrad får man leta efter.

Floskel: Uppförsbacke

Om man tycker att allt går ens väg och allt är på topp, betyder inte det att man egentligen bara går och väntar på att det ska vända? Jag har hamnat i något sorts läge att jag bara går och väntar på smällen.
På något sätt är det en stor uppförsbacke jag har framför mig. Dagens stora I-landsproblem samlas på hög.
Hjälp problem! Jag har två lägenheter på Södermalm varav den ena ”ägs” (banken äger) av mig (banken äger mig) och jag orkar inte riktigt ta tag i flytten av mina prylar emellan dem.
Hjälp problem! Jag har inte orkat ta tag i kabel TV och tillräckligt snabba internetuppkopplingar i ”min” lägenhet. Hur ska det här gå?
Jag saknar att vakna bredvid Fröken Y. Kunna ligga där och pilla lite på henne i nacken medan hon låtsas fortsätta sova. Smeka henne över axlarna, pussa henna lätt bakom örat och känna att det kommer vara en vacker dag trots att regnet öser ner utanför.

Istället stirrar jag på mina pärmar om dagarna. Tusentals sidor tekniska manualer. En halv regnskog, prydligt tillplattad, blekt och ordnad i register. Det var alltså meningen att dessa skulle vara räddningen i tristessen i höst? En höst av fruktan. För kraven. Från mig själv. Det var ju nu jag skulle ha den där energin att verkligen bevisa vad jag kan göra på en lite högre nivå.

Just nu formar de där pärmarna bara en enda stor uppförsbacke. Det stör mig något otroligt.

Floskel: Hemma hos besök 1

Det är fredag och jag kan inte direkt sticka under stol med att det är rätt trist att vara på jobbet. Jag tänkte därför bjuda på ett hemma-hos reportage från min borg, min bas och mitt eget lilla rike. Jag pratar alltså om jobbet på den plats där jag har min bas. Välkommen hem helt enkelt.

Min borg. Bokstavligt talat. Borde kanske dra ner på datorknarkandet.

Stolen jag spenderar väldigt många timmar på. Och min käre följeslagare (min powerbook).

Det är fredag som sagt.

Vårt eget lilla systembolag. Inte en Cola så långt ögat når.

Teknikerboyzen kollar bilder på hårdvarukalibrerade skärmar.

Byråtjejerna har tydligen inte heller så mycket för sig förutom att skapa lite trivsel. Fredagsplantering.

Floskel: Tröst

När jag kom till jobbet i morse låg det en sån här och väntade på mig. Det är nästan lite livsfarligt att lämna en sådan pryl till en teknikgalen människa sådär bara. Tänka sig att den lille rackaren kan spela musik (men det är sannerligen ingen iPod) och ta bilder. Låter som en heltidssysselsättning i en liten ask om jag får säga det själv. I vilket fall. Jag har en ny liten följeslagare att trösta mig med. Och bloggen kommer få besök av allt mer bilder är jag rädd.

Floskel: Repriser

Jag minns fortfarande hur det var förra gången. Allt j-a skit man gick igenom som en känslomässig bergodalbana när man lät sig övertalas att det säkert skulle gå bra. Hur naiv man var och hur mycket det sved när de skeptiska föraningarna ändå fick rätt.

Nu har man helt enkelt satt livet i repris. Inte lika naiv den här gången. Och sällan har man känt sig så ensam som när man vaknade i morse och badrumsskåpet ekade tomt. Skillnaden den här gången är jag faktiskt tror på det. Naiv eller ej, man kan inte leva livet med säkerhetsbälte.

Floskel: Sport

Jag gillar saker som slutar på S och M. Jag menar saker som VM, EM och OS (inget annat snuskhummer!). Det ger min TV en helt ny mening och en anledning att egentligen inte göra något vettigt alls.

Idag slängde jag mig alltså ner framför TV'n för att få njuta av lite sport. Se lagom svettiga kroppar kämpa, pumpande muskler, människor som verkligen tar ut sig till det yttersta, snabba atletiska varelser, vår mänskliga ras yttersta elit i kamp om de åtrovärda medaljerna i ädla metaller.

"Välkommen till Göteborg och Gång 2o km för damer"

Floskel: Falla på läppen

Det är i alla fall tur att det faller min kvinna på läppen.

(Att falla någon/något på läppen måste antagligen vara något av de mer mystiska uttrycken vi har i svenska språket.)

I vilket fall var jag före de här gossarna med mitt och kan därför säga "Först!".
http://www.aftonbladet.se/vss/mode/story/0,2789,868452,00.html

Floskel: Fördel / Nackdel 1

Stora öppna balkongdörrar mot vacker innergård.

Fördel: Svalt och skönt att vakna med solen strålandes in.
Nackdel: Ungdjävlarna som leker brandbil på ovan nämnda innergård.

Floskel: Listor

Igår skulle jag ha en sån där effektiv dag var det tänkt. Det var ungefär en millimeter från att gå åt helvete. Fröken Y studsade i väg så förbaskat hurtigt med en massa viktigt att ordna med sin flytt och det var nog bara känslan av att ”jag inte kan vara sämre” som fick liv i mig. Nog för att man har semester men det verkar banne mig som om hela huvudet gått i dvala. Sånt har jag inte tid med för jag måste fixa med mitt nya palats. Jag fick göra en lista, en sådan där som man först skriver upp saker man ska göra och sen verkligt kan njuta av att stryka över när man väl är färdig. En känsla att verkligen inte underskatta!

I vilket fall, jag lyckades avverka Comhem (btw kanske världens bästa kundtjänst med norrlandskärringar, som de kallar sig själva). De såg snabbt till att ett av mina mer underliga problem försvann ur världen, nämligen att först betala straff för bruten bindningstid och sen nya anslutningsavgifter ...till samma bolag. Dessutom avverkades en massa hemska betalningar (flytta är inte gratis), adressändring, samtal med försäkringsbolag (där är man novis) och köpa måttband så palatset kunde kartläggas i detalj.

Så passande damp IKEA-katalogen ner i brevlådan och idag har dagen förlagts till Kungens Kurva (med måttbanden i högsta hugg). Ingen mindre än IKEA Ingvar själv stod där och övervakade den hysteriska kommersen (dagens Lassie).

Nu har jag skaffat mig en liten lista på grejer som behövs. Och om plånboken kändes lite ansträngt efter den dryga en och en halv miljonen som lyan kostade så börjar man ju verkligen känna sig barskrapad efter att ha summerat allt som behövs. Låt mig uttrycka mig så här: Det kommer bli en lugn höst utan några större utsvävningar.

Men jag kommer kunna sitta uppkrupen i mina fönster och blicka ner mot 51:an, WC och Koh Pangas uteserveringar. Det får vara värt sina kronor och Att-göra-listor.

Floskel: Hemma bäst

Whoho! Det hänger ett par nya nycklar på nyckelknippa nu. En så skön känsla, mitt, bara mitt. Hemma här är inte bäst längre.

Och jag råkade köpa en sån här på vägen hem. Vad jag nu ska med en sån till. Men den är rätt snygg.

Floskel: Kameran ljuger aldrig

Före & Efter en bildretusch

Råkade överhöra en konversation mellan två tonårstjejer när jag var i den lokala gallerian här i förorten. Diskussionen handlade om vilka homo sapiens de tyckte var snyggast. Hänvisningarna till diverse s.k. kändisar avporträtterade i mer eller mindre smakfulla tidningar nämndes. Måste säga att jag nog är tillräckligt yrkesskadad för att aldrig längre gå på det här med bilder i tidningar men någon stans måste det ändå tas in och omdevetet skapa ett ideal som är ouppnåeligt. För vad jag kan göra med Photoshop kan ingen plastkirurg göra utan att på kuppen ha ihjäl sin patient. Det kan jag lova.

Och jag är hopplös att gå och studera tidningar eller andra trycksaker med. Jag går bara och kollar kvaliteten på retuschen eller tryckkvalitén. Yrkesskadad som sagt men det hör inte hit...

Nästa gång du ser en bild. Titta på skuggorna. Det är alltid i perfekta linjer över brunbrända kroppar. Hur man än knölar ihop dessa kroppar uppstår inte ett vecka eller ojämnhet och lika så är det med hyn, inte en skråma så långt ögat når. Det är onaturligt och plastigt.
Dagens stora floskel blir alltså "kameran ljuger aldrig". Tjurskit.

Floskel: Uppvaknande

Första telefonsamtalet i morse.

Teknikansvarig på systerbolag: Jag pratade med [vd] och han sa till mig att prata med dig om [storinvestering].
Jag: *yrvaket* Jaha?
Teknikansvarig på systerbolag: Ja, du är väl för hela koncernen?
Jag: *lika yrvaket* Ja jo... asså... trodde inte riktigt det var så officiellt än.


Jag gillade livet när de största ekonomiska problemen man måste ta beslut om var fördelningen mellan antalet 50-öres tuggummin och 1 kronas-klubbor i kiosken bredvid fritids. Och att sen komma undan med det, för godis fick man ju faktiskt inte köpa - man skulle gå direkt från skolan utan stopp (hur bra är det med en godiskiosk som närmsta granne till ett fritids?).
Nu förväntas jag mitt i semesteryran ge råd och löften om mångmiljoninvesteringar på främmande bolag och dessutom ta ansvar för dem. Att vara teknikansvarig för ett sånt här stort bolag har nog mest varit något jag kunnat svänga mig med med vetskapen om att det alltid funnits herrar som kontrollerat varje steg jag tagit. Grejen är den att de inte kontrollerar längre vad jag skriver, de följer det jag säger.
Ibland vill man bara vara 7 år igen. 26 är så j-a mycket mer invecklat.

Floskel: Hooooooney I'm hoooome....

Precis som en viss hollywoodnazist en gång så fint lovade med orden "Ajjjll be baaaak" så är jag nu tillbaka. I mitt älskade Stockholm, på mitt just nu ödelagda jobb (varför känns det som den här bloggen ägnas åt mina 28 days later-känslor?).
Det är sådana där dagar när man kommer till jobbet skittidigt (hunsad av fröken y's lutherska dygd att komma till sitt jobb i tid) och finner ett semesteröde våningsplan med endast en galet blyg vikariereceptionist som i bästa fall fyllt 16, som man faktiskt börjar ifrågasätta hela nödvändigheten i att jobba.
Nåja, efter ett tag ramlar teknikboysen in vid niosnåret. Och den enda arbetande formgivaren drullar in någon gång vi elvatiden med "dagen efter en allt för lång eftermiddag på medborgarplatsens uteserveringar" i blicken.
Det är inga katter här. Men råttorna dansar inte på borden.
Det är sommar. Och luftkonditioneringen kyler ner en till nödvändiga två tröjor och man får ta en promenad ute för att värma upp sig lite.
Det är sommar. Jag är på jobbet. Jag är tillbaka i min blogg. Håll i er.

Floskel: home

Jaha gott folk. Jag måste erkänna att jag varit dålig på att uppdatera här. Egentligen hade jag tänkt mig att den här bloggrejen skulle vara något jag kunde dumpa min vardagssarkasm i under trista arbetsdagar. Dock har det stött på patrull av två orsaker: För det första har jag nu för tiden sällan tråkiga arbetsdagar, det mesta på jobbet har varit roligt och stimulerande. För det andra har jag ju semester nu.
Den senare orsaken har hittills bestått i en vecka av slappande i Stockholm och lite små flyttförberedelser. Sen en spontanhelg med fröken Y i skärgården med strålande väder och göra-ingenting-mys.
Då återstår bara en sak då. Nu bär det av hemmåt. Till mitt kära Dalarna. Sommaren blir inte komplett utan att för en stund återgå till att bli den där masjäveln. Får se hur länge jag står ut.

Floskel: Första flygtur

Jag petade duvungen över kanten. Och hon flög. Rakt in i grannens kattbur. Vilken cirkus.

Floskel: Ledighet?

Jag är så förbaskat ledig att det nästan gör ont. Började så smått räkna ut när jag var ledig två veckor i sträck senast utan att ha något jag egentligen måste göra av plugg eller arbete. Kom fram till att det måste vara en sissodär sex år sedan. Jag är med andra ord väldigt dålig på att vara ledig. Hur gör man?

Idag har jag i alla fall övat mig på att inte göra någonting alls. Det har fått märkliga konsekvenser. Jag blev helt enkelt skittrött. Jag låg på rygg på golvet med balkongdörren öppen medan korsdraget fick öronen att nästan trilla av och det som höll dem på plats var Depeche Mode som strömmade ur högtalarna. Där låg jag helt enkelt och övade på att vara ledig och med en förkrossande trötthet som landande på mig, som en lastbil ungefär.

Ur min dvala vaknade jag av två par nyfikna ögon som iakttog mig. Mitt herrskap, jag är numera ”ägare” till världens två första Synthduvor. Varje gång Dave Gahn tar ton här inne så kommer de små nu tassande, hoppar lite försiktigt över tröskeln, bajsar lite på mattan och tittar på vad det är för filur som håller låda här inne. Sedan de var ägg här utanför min dörr har jag plågat dem med elektroniska toner och det har tydligen haft effekt. Nu förväntar jag mig snart att de skippar det där färgade krafset i fjäderdräkten och lite snabbt muterar sig gothiskt svarta.

Och ja föresten. Jag var på Depeche. Det var magiskt. Svårt att med text återberätta 26000 personers allsång till Enjoy the Silenc eller 52000 händer till personal jesus. Det var bara bra. Vi säger så så länge.

Floskel: Depechelängtan...

Om några timmar kommer man står där i publikhavet på stadion och sjunga med pojkarna i Depeche Mode. Jag har en sån där barnslig längtan i kroppen just nu. Efter semester, efter Depeche Mode och att höra Dave langa iväg en Enjoy The Silence.
Men njuter av tystnaden gör jag just nu inte på jobbet, nej jag plågar mina arbetskamrater med skithög musik. Jag tror inte det undgått någon av dem vad jag ska göra i kväll.
En perfekt start på ledigheten.

Jag och någon väldigt speciell.

"Vows are spoken
To be broken
Feelings are intense
Words are trivial
Pleasures remain
So does the pain
Words are meaningless
And forgettable

All I ever wanted
All I ever needed
Is here in my arms
Words are very unnecessary
They can only do harm"

Floskel: Arvika

Arvikafestivalens artistlista ser ut som min egen spellista i iTunes. Mina husgudar i Covenant har länge varit det som lockat. Den enda inplanerade sverigespelningen! Så idag upptäckte jag precis att Mesh (uk) kommer och att min kära och nära vän Bakke ska lira. Nu lockar det allt mer att låta söta elektroniska toner smeka mina trumhinnor medan skorna fördärvas i leran...

Floskel: Fågelskådning

Hade jag en kamera skulle jag såklart ha presenterat en bildserie av mina fåglar på balkongen. De börjar bli lite flyfärdiga och jag måste helt enkelt erkänna att de är väldigt söta där de sitter på golvetoch testar sina vingar. Som ett gasande flygplan som värmer upp utan att komma någon vart. Brrrrrrrm! Fast att de äter frukost kl 6 på morgonen är lite jobbigt men ett annorlunda sätt att vakna. Jag tror faktiskt jag gillar fåglar ändå. Med några undantag. Och så länge de inte gör sånt här på mig är de faktiskt rätt tuffa. Men som sagt, så länge de håller sig till träd då.

Floskel: After Work

After work måste vara bland det fånigaste som finns egentligen. Om "Efter Jobbet" skulle vara en anledning att festa så skulle man ju vara full jämt. Eller aldrig. Välj själv mot det faktum att jag förut jobbade hela tiden, dygnet runt, alltid. Det gör jag inte längre och nu tänker jag sedemera gå och ta mig ett litet After Work med Jenny på Caliente. Börjar bli en tradition månne? Fast sthlm är olidligt varmt idag och jag är verkligen inte byggd för den här temperaturen. Synes.

Floskel: Flyttlängtan

Ibland (typ nu) drabbas jag faktiskt av lite flyttlängtan. Jag vet ju att jag har min 1,5 miljon kronorsinvestering där på andra sidan södermalm som bara väntar på att få en Carl som permanent gäst. Jag kommer nog alltid gå runt och undra vem som delat den platsen med mig tidigare. Ända sedan 1890-talet. Det lär vara några stycken. I ett hus fullt med historia. Nu är det mitt. Och tusan jag ska inreda det snyggare än förra ägarens inredning (på bilden).

Floskel: Söta mamma & midsommar

Heheh. Sitter på jobbet och gör egentligen ingenting. Vill mest visa att jag kan vara här, trots att jag nog lider av de sista spåren av feber sedan gårdagen.

Midsommar var ju riktigt trevligt. Hemma i Dalarna med allt vad det innebär. Fröken Y följde med och min förhoppning stod självklart till att hon inte skulle avlida av min bonniga bakgrund. Med andra ord var det dags för föräldrapresentation. Jag har alltid hatat detta fenomen. Inte att ta hem folk till mig alltså, mina päron måste vara de minst pretto som går i ett par skor. Men att själv träffa respektives familj. Jag menar, det är en ganska lustig situation.

"hej hej! ja det är alltså jag som knullar er dotter".

Det är liksom bara konstigt. Och oundvikligt.

I vilket fall tyckte jag det roligaste med denna gång var att mamma var nervös. För att träffa fröken Y och för vad hon skulle tycka. Det är väl för sött.
Och i kaoset på bussen råkade jag ryta i åt några singelåkande stackare att de minsann skulle flytta på sig så jag kunde sitta med min flickvän. Det ordet har jag inte använt på många år.
Och det kändes helt enkelt så j-a rätt.


I övrigt bjöd helgen på fest med Viking, nattbad, besök av Oskar och en massa flashbacks till tiden som kallas förr.

Floskelfeber

Att vara sjuk är verkligen inte min grej. Jag bara hatar den där krypande känslan att något inte är som det ska. Att inte kunna prestera för att huvudet inte hänger med, kroppen inte lyder och diverse slemhinnor löper amok. Gaaaah.
Jag kryper in i mig själv. Vill gömma mig. Ingen får komma nära. Alla nerver på helspänn. Überkänslig för allt. Taggarna utåt.

Jag hade med andra ord min första sjukfrånvaro någonsin från jobbet igår. Som ett litet paket låg jag inrullad i mitt täcke, frusen och svettandes om vart annat. De ringde från Guinness Rekordbok och undrade ville ha med mig på rekordet om att vara ynklig och tycka synd om sig själv. Eller var det bara en feberdröm? Jag hade absolut platsat i vilket fall.

En jäkla tur att det fanns ett fotbolls VM att roa sig med. Nu har jag sett alla matcher i repris och lyssnat sönder Girls Under Glass och Intuition, det senare med "When I Die". För det var ungefär så jag kände mig.

Floskel: Fåglarna

De kom för några veckor sedan. De var rätt söta där de satt och betraktade mig från balkongräcket.
Det var ok.
De började bygga tält av plasten som skyddar bordet som står där ute.
Det var också helt ok.
Sen började de släpa hit pinnar.
Jag började fundera på vad de pysslade med egentligen.
En dag så låg de plötsligt där. Två stycken ägg. Och en vettskrämd förälder.
Det var sött och helt ok.
Där låg de i ett par veckor. Och jag i min soffa. Vi betraktade varandra.
Det var då det började gå upp för mig. De hade tagit över min balkong.
De kläcktes ägg.
De började bajsa ner allt.

Jag är ockuperad, övervakad och sambo med världens sötaste duvfamilj. Får se hur länge.

Floskel: Fukt

Fukt. Sommarkväll med regn. Var tog allt folk vägen? Vandrar hem på Solnavägen och det är öde. Passerar Smittskyddsinstitutet (säg det fort hundra gånger om du kan) och undrar lite smått om de har släppt löst nått mystiskt virus som utrotade allt folk medan jag var i gymmet. Vårt gym har ingen ventilation, så det skulle inte förvåna mig. 28 days later känns obehagligt nära...

Fukten tränger in innanför kläderna. Hur nu det går till. Eller är det bara min egen fukt som vill ha sällskap? Äckligt låter det i vilket fall.

Floskel: Morgontrötthet

Vem har sagt att jag inte kunde vara uppe tidigt? Klockan 8:04 drog jag stolt kortet i kortläsaren för att checka in. Stämpelklockan är ju nu på 2000-talet digital och fin med massa blinkande lampor. Och så klart så hängde den sig när jag då för en gångs skull faktiskt kom i schysst tid till jobbet.
Jag trodde inte på millenniumbuggen men jag är helt övertygad om att carl-uppe-på-morgonen-buggen existerar. Så det är bäst jag går och kraschar nått annat system medan jag ändå håller på. Kaffeautomaten kanske?

Floskel

[Med floskler menas ett vackert men innehållslöst uttryck]

Blåmärken går bort men poängen stanna kvar.

Bollen är rund.

Den som biter i det sura äpplet får ofta smaka på det.


Jag skulle kunna hålla på i evigheter.