Att vara sjuk är verkligen inte min grej. Jag bara hatar den där krypande känslan att något inte är som det ska. Att inte kunna prestera för att huvudet inte hänger med, kroppen inte lyder och diverse slemhinnor löper amok. Gaaaah.
Jag kryper in i mig själv. Vill gömma mig. Ingen får komma nära. Alla nerver på helspänn. Überkänslig för allt. Taggarna utåt.
Jag hade med andra ord min första sjukfrånvaro någonsin från jobbet igår. Som ett litet paket låg jag inrullad i mitt täcke, frusen och svettandes om vart annat. De ringde från Guinness Rekordbok och undrade ville ha med mig på rekordet om att vara ynklig och tycka synd om sig själv. Eller var det bara en feberdröm? Jag hade absolut platsat i vilket fall.
En jäkla tur att det fanns ett fotbolls VM att roa sig med. Nu har jag sett alla matcher i repris och lyssnat sönder Girls Under Glass och Intuition, det senare med "When I Die". För det var ungefär så jag kände mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar