Om några timmar kommer man står där i publikhavet på stadion och sjunga med pojkarna i Depeche Mode. Jag har en sån där barnslig längtan i kroppen just nu. Efter semester, efter Depeche Mode och att höra Dave langa iväg en Enjoy The Silence.
Men njuter av tystnaden gör jag just nu inte på jobbet, nej jag plågar mina arbetskamrater med skithög musik. Jag tror inte det undgått någon av dem vad jag ska göra i kväll.
En perfekt start på ledigheten.
Jag och någon väldigt speciell.
"Vows are spoken
To be broken
Feelings are intense
Words are trivial
Pleasures remain
So does the pain
Words are meaningless
And forgettable
All I ever wanted
All I ever needed
Is here in my arms
Words are very unnecessary
They can only do harm"
2 kommentarer:
Den spelar dom, och massa annat bra också!Ååååååååh nu blev jag sjukt avundsjuk! Februarispelningen känns avlägsen, allt för avlägsen och biljetten har bleknat..
Det känns som om alla jag känner var på den där konserten!
Skicka en kommentar