Äta sova jobba dö. Hela jag känns som ett Ebba Gröncitat. Det är ju rätt fantatiskt egentligen hur man hela tiden kan sätta upp nya mål framför sig. Något att sträcka sig efter, försöka uppnå och göra uppoffringar. Bara den här gången. Och nästa. Och nästa. Och vips har man inte gjort något annat än att försöka uppnå dem.
Det finns egentligen inget jag avskyr med än folk som säger att deras motto är "Carpe Diem" eller likande. Det är trams. Hippiefasoner. Och om det hela tiden skulle vara ett mål att fånga dagen skulle det bli det som förblindande en. Precis som alla andra mål.
Nej jag säger som arne. Fan här går man. (funkar alltid)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar