Pysslar omkring här hemma. Gör duktiga saker. Lagar mat, sorterar och går igenom. Sånt där vuxet skit. Bra skit. Gör i ordning så det ska bli så bra. Bli bra någon gång. Kastar emellanåt ett öga ner på restaurangen nedanför. Där är alltid liv och rörelse. Ett tecken på att den här staden, det här området, verkligen aldrig sover. Aldrig är det riktigt stilla. Fast jag börjar hitta ro här inne bakom mina vita SoFo-väggar.
Kommer dock på mig hela tiden med att tänka att det här vore roligare att göra i sällskap. Bara det att sitta där i fönstret och se söt ut räcker.
Skumt. Antar att det är saknad i förklädnad.
Och alla vändor nedför memory lane är inte så trevliga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar