Dagarna rullar på. En måndag idag som var rena språngbrädan. En kickoff. Ibland har man bara sådana där dagar då man känner sig effektiv, viktig och produktiv utan att egentligen åstakomma så mycket.
Möten kallas det.
Och sådana har jag massor av nu, folk sliter i mig från alla håll och kanter nu när projekten drar igång. Nu är det allvar. Den här hösten jag väntat på, då säcken ska dras ihop. Det blev så mycket mer konkret idag när powerpointpresentationen på högsta hönsets laptop taffligt animerade upp tidsplanen. Det var självsäkerhet i hans röst och vi garvade tillsammans, som ett sätt att lätta spänningen lite antar jag.
Det ska gå. Vi konstaterade det där, instängda i det pyttelilla rummet som hämtats ur ett Dallasavsnitt, solitt inklätt med ek. Och jag kastas rakt in i det med ytterligare en produktiv dag imorgon instängd i något annan litet rum med utvecklingschefen på huvudkontoret. Ingen ek den här gången. Designern hade nog bacillskräck med tanke på de kliniska laboratoriemiljön man förväntas fungera i. Ibland hatar jag 2000-tals design.
Så nu sliter jag på. Uppe tidigt. Kvar till klockan efter CSI på Femman. And I like it.
Någon stans inser jag ändå att jag använder allt detta för att dölja saknaden av någon.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar