Floskel: de som försvann

Råkade sätta på Kents låt samtidigt som jag läser de senaste turerna kring utredningen av vad Lars Danielsson gjorde den där dagen när Tsunamin slog till. Historien kring de små databanden med backup om inloggningar, datatrafik och e-post har verkligen allt som en thriller ska ha.

För frågan som alla (tidningar) och borgare verkar ställa sig är ju, vad pysslade Danne med den där annandagen? Är det någon som egentligen bryr sig? Vad skulle han göra? Uppdatera hemsidan lite oftare?

Jag vet bara att, då som nu att Sverige inte har någon katastrofberedskap. I ett land där man utan att blinka kan vandra förbi en blödande person som ligger på gatan blir det så. I ett land där ledarskapet består på politiska karriärsbroilers blir det så. I landet lagom blir det så.

Så, då som nu kommer mina obekväma åsikter fram. Vi kan inte hämta hem 20 000 personer som valt att lämna Sverige för att i bästa fall sola och bada. Det är inte regeringen uppgift - det är resebolagen som märkligt nog utmålades som hjältar. Det är bara så typiskt svenskt. Ingen vill betala skatt, ingen vill att ”staten ska lägga sig i” och vi är rädda om ”individens frihet” men när det börjar bli jobbigt så vill vi ju bli lätt upplyfta i statens trygga famn. Uttalandena om ”Skicka Herkulesplan” och ”Pigges” desperata mediakåthet var nog de mest patetiska minnena från denna annars så tragiska vintermånad.

Och som Kent sammanfattar det – ”Så trött på allt jävla gnäll”.