Floskel: Flyttlängtan

Ibland (typ nu) drabbas jag faktiskt av lite flyttlängtan. Jag vet ju att jag har min 1,5 miljon kronorsinvestering där på andra sidan södermalm som bara väntar på att få en Carl som permanent gäst. Jag kommer nog alltid gå runt och undra vem som delat den platsen med mig tidigare. Ända sedan 1890-talet. Det lär vara några stycken. I ett hus fullt med historia. Nu är det mitt. Och tusan jag ska inreda det snyggare än förra ägarens inredning (på bilden).

Floskel: Söta mamma & midsommar

Heheh. Sitter på jobbet och gör egentligen ingenting. Vill mest visa att jag kan vara här, trots att jag nog lider av de sista spåren av feber sedan gårdagen.

Midsommar var ju riktigt trevligt. Hemma i Dalarna med allt vad det innebär. Fröken Y följde med och min förhoppning stod självklart till att hon inte skulle avlida av min bonniga bakgrund. Med andra ord var det dags för föräldrapresentation. Jag har alltid hatat detta fenomen. Inte att ta hem folk till mig alltså, mina päron måste vara de minst pretto som går i ett par skor. Men att själv träffa respektives familj. Jag menar, det är en ganska lustig situation.

"hej hej! ja det är alltså jag som knullar er dotter".

Det är liksom bara konstigt. Och oundvikligt.

I vilket fall tyckte jag det roligaste med denna gång var att mamma var nervös. För att träffa fröken Y och för vad hon skulle tycka. Det är väl för sött.
Och i kaoset på bussen råkade jag ryta i åt några singelåkande stackare att de minsann skulle flytta på sig så jag kunde sitta med min flickvän. Det ordet har jag inte använt på många år.
Och det kändes helt enkelt så j-a rätt.


I övrigt bjöd helgen på fest med Viking, nattbad, besök av Oskar och en massa flashbacks till tiden som kallas förr.

Floskelfeber

Att vara sjuk är verkligen inte min grej. Jag bara hatar den där krypande känslan att något inte är som det ska. Att inte kunna prestera för att huvudet inte hänger med, kroppen inte lyder och diverse slemhinnor löper amok. Gaaaah.
Jag kryper in i mig själv. Vill gömma mig. Ingen får komma nära. Alla nerver på helspänn. Überkänslig för allt. Taggarna utåt.

Jag hade med andra ord min första sjukfrånvaro någonsin från jobbet igår. Som ett litet paket låg jag inrullad i mitt täcke, frusen och svettandes om vart annat. De ringde från Guinness Rekordbok och undrade ville ha med mig på rekordet om att vara ynklig och tycka synd om sig själv. Eller var det bara en feberdröm? Jag hade absolut platsat i vilket fall.

En jäkla tur att det fanns ett fotbolls VM att roa sig med. Nu har jag sett alla matcher i repris och lyssnat sönder Girls Under Glass och Intuition, det senare med "When I Die". För det var ungefär så jag kände mig.

Floskel: Fåglarna

De kom för några veckor sedan. De var rätt söta där de satt och betraktade mig från balkongräcket.
Det var ok.
De började bygga tält av plasten som skyddar bordet som står där ute.
Det var också helt ok.
Sen började de släpa hit pinnar.
Jag började fundera på vad de pysslade med egentligen.
En dag så låg de plötsligt där. Två stycken ägg. Och en vettskrämd förälder.
Det var sött och helt ok.
Där låg de i ett par veckor. Och jag i min soffa. Vi betraktade varandra.
Det var då det började gå upp för mig. De hade tagit över min balkong.
De kläcktes ägg.
De började bajsa ner allt.

Jag är ockuperad, övervakad och sambo med världens sötaste duvfamilj. Får se hur länge.

Floskel: Fukt

Fukt. Sommarkväll med regn. Var tog allt folk vägen? Vandrar hem på Solnavägen och det är öde. Passerar Smittskyddsinstitutet (säg det fort hundra gånger om du kan) och undrar lite smått om de har släppt löst nått mystiskt virus som utrotade allt folk medan jag var i gymmet. Vårt gym har ingen ventilation, så det skulle inte förvåna mig. 28 days later känns obehagligt nära...

Fukten tränger in innanför kläderna. Hur nu det går till. Eller är det bara min egen fukt som vill ha sällskap? Äckligt låter det i vilket fall.

Floskel: Morgontrötthet

Vem har sagt att jag inte kunde vara uppe tidigt? Klockan 8:04 drog jag stolt kortet i kortläsaren för att checka in. Stämpelklockan är ju nu på 2000-talet digital och fin med massa blinkande lampor. Och så klart så hängde den sig när jag då för en gångs skull faktiskt kom i schysst tid till jobbet.
Jag trodde inte på millenniumbuggen men jag är helt övertygad om att carl-uppe-på-morgonen-buggen existerar. Så det är bäst jag går och kraschar nått annat system medan jag ändå håller på. Kaffeautomaten kanske?

Floskel

[Med floskler menas ett vackert men innehållslöst uttryck]

Blåmärken går bort men poängen stanna kvar.

Bollen är rund.

Den som biter i det sura äpplet får ofta smaka på det.


Jag skulle kunna hålla på i evigheter.