Det här med spel inom politiken är något som inte helt oväntat underhåller mig. Idag matas man med ytterligare ett kapitel i denna fars där Tomas Bodström spelar huvudrollen.
Utan att göra mig allt för långrandig så är ju som bekant Tomas Bodström roten till allt ont. Nästan.
Det handlar om dig och mig. Den lille människan och rätten till vårt eget mjöl. Eller för att uttrycka mig lite mindre poetiskt - rätten till personlig integritet. Åter igen, utan att göra mig för långrandig - om du handlar på ditt kort, rör dig på stan, surfar på nätet, pratar i telefon, har en mobiltelefon (positionerbar in på metern när), lämnar dna eller fingeravtryck så finns det alla möjligheter för andra att veta allt om dig.
Jag menar allt. Vad du äter, vad du gillar, vad du går igång på, vilka dina vänner är och vilka dina egenskaper är in till minsta detalj. Vissa säger att den som inte har något att dölja inte har något att frukta - enkelt för den som inte ser längre än sin egen näsa. Den personliga integriteten är nyckeln till det fria samhället. Alla begränsningar är ett hot. För även om vi är någolunda fria idag, vem vet hur det är imorgon? Tänk dig om nazisterna hade haft tillgång till vår tids databaser och spårmöjligheter. Nazism i kombination med DNA register, GPS, kameraövervakning och tillgång till all kommunikation. Det tåls att tillägga att de kom till makten via demokratiska val. Det är då man förstår att vårt mjöl, rent eller ej, är viktigt för hela vår existens. Och ingen ska vara där och rota.
Hela grejen om ett storebrorssamhälle är läskig. Vi lever i en tid där vilken frihetsberövande lag som helst kan motiveras med terrorism, pedofiler, fotbollshuliganer. En skämmande tanke om en framtid där Bodström tidigare gått i frontlinjen för att hota oss med allt större ingrepp. Idag stoppar han monderaternas fortsatta arbete i hans egna fotspår. Varför? Avsaknad av ideologi helt enkelt. Kanske den karaktärslöshet jag avskyr mest, näst efter sådana här lagar då. Moderater är onda, men de är i alla fall öppna med det.
Men spelet, det roar mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar