Floskel: Hemma bäst

Whoho! Det hänger ett par nya nycklar på nyckelknippa nu. En så skön känsla, mitt, bara mitt. Hemma här är inte bäst längre.

Och jag råkade köpa en sån här på vägen hem. Vad jag nu ska med en sån till. Men den är rätt snygg.

Floskel: Kameran ljuger aldrig

Före & Efter en bildretusch

Råkade överhöra en konversation mellan två tonårstjejer när jag var i den lokala gallerian här i förorten. Diskussionen handlade om vilka homo sapiens de tyckte var snyggast. Hänvisningarna till diverse s.k. kändisar avporträtterade i mer eller mindre smakfulla tidningar nämndes. Måste säga att jag nog är tillräckligt yrkesskadad för att aldrig längre gå på det här med bilder i tidningar men någon stans måste det ändå tas in och omdevetet skapa ett ideal som är ouppnåeligt. För vad jag kan göra med Photoshop kan ingen plastkirurg göra utan att på kuppen ha ihjäl sin patient. Det kan jag lova.

Och jag är hopplös att gå och studera tidningar eller andra trycksaker med. Jag går bara och kollar kvaliteten på retuschen eller tryckkvalitén. Yrkesskadad som sagt men det hör inte hit...

Nästa gång du ser en bild. Titta på skuggorna. Det är alltid i perfekta linjer över brunbrända kroppar. Hur man än knölar ihop dessa kroppar uppstår inte ett vecka eller ojämnhet och lika så är det med hyn, inte en skråma så långt ögat når. Det är onaturligt och plastigt.
Dagens stora floskel blir alltså "kameran ljuger aldrig". Tjurskit.

Floskel: Uppvaknande

Första telefonsamtalet i morse.

Teknikansvarig på systerbolag: Jag pratade med [vd] och han sa till mig att prata med dig om [storinvestering].
Jag: *yrvaket* Jaha?
Teknikansvarig på systerbolag: Ja, du är väl för hela koncernen?
Jag: *lika yrvaket* Ja jo... asså... trodde inte riktigt det var så officiellt än.


Jag gillade livet när de största ekonomiska problemen man måste ta beslut om var fördelningen mellan antalet 50-öres tuggummin och 1 kronas-klubbor i kiosken bredvid fritids. Och att sen komma undan med det, för godis fick man ju faktiskt inte köpa - man skulle gå direkt från skolan utan stopp (hur bra är det med en godiskiosk som närmsta granne till ett fritids?).
Nu förväntas jag mitt i semesteryran ge råd och löften om mångmiljoninvesteringar på främmande bolag och dessutom ta ansvar för dem. Att vara teknikansvarig för ett sånt här stort bolag har nog mest varit något jag kunnat svänga mig med med vetskapen om att det alltid funnits herrar som kontrollerat varje steg jag tagit. Grejen är den att de inte kontrollerar längre vad jag skriver, de följer det jag säger.
Ibland vill man bara vara 7 år igen. 26 är så j-a mycket mer invecklat.

Floskel: Hooooooney I'm hoooome....

Precis som en viss hollywoodnazist en gång så fint lovade med orden "Ajjjll be baaaak" så är jag nu tillbaka. I mitt älskade Stockholm, på mitt just nu ödelagda jobb (varför känns det som den här bloggen ägnas åt mina 28 days later-känslor?).
Det är sådana där dagar när man kommer till jobbet skittidigt (hunsad av fröken y's lutherska dygd att komma till sitt jobb i tid) och finner ett semesteröde våningsplan med endast en galet blyg vikariereceptionist som i bästa fall fyllt 16, som man faktiskt börjar ifrågasätta hela nödvändigheten i att jobba.
Nåja, efter ett tag ramlar teknikboysen in vid niosnåret. Och den enda arbetande formgivaren drullar in någon gång vi elvatiden med "dagen efter en allt för lång eftermiddag på medborgarplatsens uteserveringar" i blicken.
Det är inga katter här. Men råttorna dansar inte på borden.
Det är sommar. Och luftkonditioneringen kyler ner en till nödvändiga två tröjor och man får ta en promenad ute för att värma upp sig lite.
Det är sommar. Jag är på jobbet. Jag är tillbaka i min blogg. Håll i er.

Floskel: home

Jaha gott folk. Jag måste erkänna att jag varit dålig på att uppdatera här. Egentligen hade jag tänkt mig att den här bloggrejen skulle vara något jag kunde dumpa min vardagssarkasm i under trista arbetsdagar. Dock har det stött på patrull av två orsaker: För det första har jag nu för tiden sällan tråkiga arbetsdagar, det mesta på jobbet har varit roligt och stimulerande. För det andra har jag ju semester nu.
Den senare orsaken har hittills bestått i en vecka av slappande i Stockholm och lite små flyttförberedelser. Sen en spontanhelg med fröken Y i skärgården med strålande väder och göra-ingenting-mys.
Då återstår bara en sak då. Nu bär det av hemmåt. Till mitt kära Dalarna. Sommaren blir inte komplett utan att för en stund återgå till att bli den där masjäveln. Får se hur länge jag står ut.

Floskel: Första flygtur

Jag petade duvungen över kanten. Och hon flög. Rakt in i grannens kattbur. Vilken cirkus.

Floskel: Ledighet?

Jag är så förbaskat ledig att det nästan gör ont. Började så smått räkna ut när jag var ledig två veckor i sträck senast utan att ha något jag egentligen måste göra av plugg eller arbete. Kom fram till att det måste vara en sissodär sex år sedan. Jag är med andra ord väldigt dålig på att vara ledig. Hur gör man?

Idag har jag i alla fall övat mig på att inte göra någonting alls. Det har fått märkliga konsekvenser. Jag blev helt enkelt skittrött. Jag låg på rygg på golvet med balkongdörren öppen medan korsdraget fick öronen att nästan trilla av och det som höll dem på plats var Depeche Mode som strömmade ur högtalarna. Där låg jag helt enkelt och övade på att vara ledig och med en förkrossande trötthet som landande på mig, som en lastbil ungefär.

Ur min dvala vaknade jag av två par nyfikna ögon som iakttog mig. Mitt herrskap, jag är numera ”ägare” till världens två första Synthduvor. Varje gång Dave Gahn tar ton här inne så kommer de små nu tassande, hoppar lite försiktigt över tröskeln, bajsar lite på mattan och tittar på vad det är för filur som håller låda här inne. Sedan de var ägg här utanför min dörr har jag plågat dem med elektroniska toner och det har tydligen haft effekt. Nu förväntar jag mig snart att de skippar det där färgade krafset i fjäderdräkten och lite snabbt muterar sig gothiskt svarta.

Och ja föresten. Jag var på Depeche. Det var magiskt. Svårt att med text återberätta 26000 personers allsång till Enjoy the Silenc eller 52000 händer till personal jesus. Det var bara bra. Vi säger så så länge.

Floskel: Depechelängtan...

Om några timmar kommer man står där i publikhavet på stadion och sjunga med pojkarna i Depeche Mode. Jag har en sån där barnslig längtan i kroppen just nu. Efter semester, efter Depeche Mode och att höra Dave langa iväg en Enjoy The Silence.
Men njuter av tystnaden gör jag just nu inte på jobbet, nej jag plågar mina arbetskamrater med skithög musik. Jag tror inte det undgått någon av dem vad jag ska göra i kväll.
En perfekt start på ledigheten.

Jag och någon väldigt speciell.

"Vows are spoken
To be broken
Feelings are intense
Words are trivial
Pleasures remain
So does the pain
Words are meaningless
And forgettable

All I ever wanted
All I ever needed
Is here in my arms
Words are very unnecessary
They can only do harm"

Floskel: Arvika

Arvikafestivalens artistlista ser ut som min egen spellista i iTunes. Mina husgudar i Covenant har länge varit det som lockat. Den enda inplanerade sverigespelningen! Så idag upptäckte jag precis att Mesh (uk) kommer och att min kära och nära vän Bakke ska lira. Nu lockar det allt mer att låta söta elektroniska toner smeka mina trumhinnor medan skorna fördärvas i leran...

Floskel: Fågelskådning

Hade jag en kamera skulle jag såklart ha presenterat en bildserie av mina fåglar på balkongen. De börjar bli lite flyfärdiga och jag måste helt enkelt erkänna att de är väldigt söta där de sitter på golvetoch testar sina vingar. Som ett gasande flygplan som värmer upp utan att komma någon vart. Brrrrrrrm! Fast att de äter frukost kl 6 på morgonen är lite jobbigt men ett annorlunda sätt att vakna. Jag tror faktiskt jag gillar fåglar ändå. Med några undantag. Och så länge de inte gör sånt här på mig är de faktiskt rätt tuffa. Men som sagt, så länge de håller sig till träd då.

Floskel: After Work

After work måste vara bland det fånigaste som finns egentligen. Om "Efter Jobbet" skulle vara en anledning att festa så skulle man ju vara full jämt. Eller aldrig. Välj själv mot det faktum att jag förut jobbade hela tiden, dygnet runt, alltid. Det gör jag inte längre och nu tänker jag sedemera gå och ta mig ett litet After Work med Jenny på Caliente. Börjar bli en tradition månne? Fast sthlm är olidligt varmt idag och jag är verkligen inte byggd för den här temperaturen. Synes.